De inhysningsformer för höns som idag är aktuella i Sverige är höns i s.k. ekologiska system, system för frigående höns med en eller flera våningar samt inredda burar. Ekologiska höns måste ha tillgång till utevistelse. Alla höns med utevistelse är i dag godkända enligt KRAV:s regler, dvs de är ekologiska.
Flervåningssystemen har i regel 15-18 höns/m2 golvarea och envåningssystemen har 7-9 höns/m2. Det har varit fritt för den som vill starta äggproduktion att välja envåningssystem, men flervåningssystem har räknats som ny teknik och först prövats av Jordbruksverket innan de godkändes under hösten 1998. Inredda burar har på samma sätt prövats sedan 1997 och vunnit typgodkännande under 2003. Läs mer om detta i avsnittet om Godkännande av nya system.
Nedan presenteras aktuella inhysningsformer med sina viktigaste för- och nackdelar. Det är här viktigt att påpeka att vissa av nackdelarna är "inbyggda" i inhysningsformen och svåra att få större ändringar på, t.ex. begränsad rörelsefrihet i inredda burar. Annat som idag betraktas som en nackdel kan genom ökade kunskaper givetvis förbättras.
De tre fabrikat som provats av Jordbruksverket i ny teknik-provning innan de godkänts är Oli-Voletage, Marielund och Vencomatic. De problem som visat sig i systemen med hög beläggning av lösgående höns är främst att produktionen blir osäker på grund av utbrott av i första hand kannibalism, fjäderplockning och koccidios. Sådana utbrott blir allvarliga i de stora grupper som det rör sig om i dessa system. Hönssort, uppfödningsform och utfodring inverkar. Koccidios är en tarmsjukdom som ger blodig diarré. Den orsakas av parasiter som hönsen får i sig via ströbädden och kan vara dödlig. Genom att alla höns som hålls i olika former av golvsystem börjat vaccineras mot koccidios har detta problem i dag mindre betydelse.
Dödligheten i provningarna av ny teknik har varierat mellan 2,9 % och 26,7 %. Jordbruksverket har satt 9 % som en maximal gräns för godkännande. I traditionella burar har dödligheten under en femårsperiod varierat mellan 3,9% och 5,2%.
- hönsen kan utföra naturliga beteenden som att värpa i reden, sitta på pinne, sandbada
- hönsen har stor rörelsefrihet som stärker skelett och muskulatur.
- val av lämpligt djurmaterial är mycket viktigt för att inte allvarliga utbrott av fjäderplockning och kannibalism ska uppstå
- unghönsen måste födas upp i en liknande miljö för att fort lära sig finna foder och vatten
- risken för fellagda ägg, dvs utanför redet, är relativt stor om inte unghönsen föds upp i en liknande miljö
- plockning av fellagda ägg kräver hög arbetsinsats
- risken för parasitangrepp är relativt stor
- ammoniakproduktionen kan bli relativt hög på grund av ströbädden
- lösgående höns medför förhöjd dammhalt i luften
Sedan 2001 har intresset för höns i sådana systemet ökat genom introduktion av ett nytt system, Red-L, med ursprung i Holland.
Som system för frigående höns i envåningssytem räknas system med maximalt nio höns/m2 golvyta. Dessa system har i allmänhet gödselbinge. Systemen betraktas inte som ny teknik och de har därmed fått användas fritt från ändringen av djurskyddslagen 1988 och inte behövt provas för godkännande. Därför finns endast begränsade resultat som beskriver hur de fungerar. Sveriges Lantbruksuniversitet har gjort en inventering av lågbelagda system. Vid inventeringen, som delvis baserades på telefonkontakter uppgavs dödligheten vara 4 %-10 %. En vanlig dödsorsak var kvävning då djuren hopade sig i redena eller i hörn av byggnaderna. Kannibalism uppfattades dock inte som något större problem. Andelen golvägg var låg och oftast under 3 %. Andra resultat från SLU visar att dödligheten i de lågbelagda system kan jämföras med de högbelagda systemen.
Större forskningsinsatser görs idag vid SLU för utveckling av dessa system, främst vid Institutionen för jordbrukets biosystem och teknik (JBT) i Lund i samverkan med Institutionen för husdjurens miljö och hälsa i Skara (HMH).
- hönsen kan utföra naturliga beteenden som att värpa i reden, sitta på pinne, sprätta och sandbada
- hönsen har stor rörelsefrihet som stärker skelett och muskulatur
- de är känsliga för brister och störningar som kan utlösa utbrott av fjäderplockning och i vissa fall kannibalism
- risken för parasitangrepp är relativt stor
- ammoniakproduktionen kan bli relativt hög på grund av ströbädden
- lösgående höns medför förhöjd dammhalt i luften
I Danmark finns sedan långt tillbaka en s.k. effektivitetskontroll av äggproduktionen. Besättningar som är med i denna följs noggrant upp och resultaten publiceras årligen. Kontrollen omfattar ca 28 % av landets alla hönsbesättningar och resultaten anses representativa för landet som helhet. Även Norge har nu en liknande kontroll.
I Danmark har det blivit en nästan fullständig uppdelning såtillvida att burhönsägg kommer från vita hönor, medan alla frigående höns utgörs av bruna hybrider. I Danmark är det dock fortfarande tillåtet med näbbtrimning, dock ej ekologiska höns. Under senare år har det därför blivit allt vanligare med vita hönor i ekologisk produktion.
En studie vid SVA (Fossum et al., 2009) som redovisar obduktionsfynd från höns under omställningsperioden 2001-2004 fann att det var signifikanta skillnader i djurhälsa mellan olika inhysningssystem. Genom s.k. riskanalys har man jämfört sjukdomsorsaker hos höns i bur och på golv. Frigående och ekologiska höns hade mer hälsoproblem än höns i burar. För att öka säkerheten här krävs god kunskap, en noggrann skötsel, förebyggande hygieniska åtgärder liksom vaccination. I detta sammanhang kan det vara intressant och se vad de ovan nämnda effektivitetskontrollerna i Danmark och Norge säger. Här är inga statistiska beräkningar gjorda, men siffrorna ger visst stöd till SVA-studien.
SVA har också gjort en studie som visar att förekomsten av spolmask är högre i frigående än i bursystem. Svenska ägg startade därför än frivillig och förebyggande hälsokontroll med avseende på spolmask. Kontrollen innehåller rekommendationer för provtagning avmaskning och sanering samt löpande uppföljning av desamma.