Hästens exteriör påverkar dess hälsotillstånd

Lina Jönsson^{1 *}, Anna Näsholm¹, Lars Roepstorff², Agneta Egenvall³, Göran Dalin² and Jan Philipsson¹

¹Institutionen för husdjursgenetik, ² Hippologenheten, ³ Institutionen för kliniska vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet, S-75007 Uppsala.

Hälsostörningar i hästens rörelseapparat är den vanligaste orsaken till oplanerade träningsuppehåll och utslagning av ridhästar. Detta kan bl.a. tänkas bero på hästens exteriör, men få studier har ägnats åt sambanden mellan exteriör och hälsostatus. Syftet med den här studien var därför att undersöka fenotypiska och genetiska samband mellan exteriör och hälsostatus hos unga ridhästar. Analyserna omfattade 8187 hästar bedömda för exteriör och hälsa av oberoende domare under den s.k. Kvalitetsbedömningen av 4-5 åriga ridhästar. Beskrivande exteriörbedömningar såväl som värderande totalpoäng för bedömda exteriöregenskaper inkluderades liksom fyra hälsoparametrar baserade på noggranna veterinärundersökningar. Analyserna genomfördes i linjära univariata modeller samt multivariata djurmodeller för fenotypiska effekter respektive genetiska korrelationer. Samtliga poäng för exteriör var gynnsamt korrelerade till minst en av de fyra studerade hälsoparametrarna, både fenotypiskt och genetiskt. Bäst förutsättningar för en bra hälsa hade medelstora hästar med väl ansatt hals och lätt framdel samt utan större benavvikelser. Även korrekta, bogfria rörelser i trav var en viktig indikator på god hälsostatus. Bland benavvikelser hade stela kotor, tåvida eller tåtrånga framben liksom både krok- och rakhasighet negativa effekter på hälsan. De genetiska korrelationerna var upp till 0,75 mellan huvud-hals-bål poängen och hälsa och upp till 0,42 mellan poängen för benställningar och hälsa. Arvbarheten för mankhöjd, skenbensomfång och värderande poäng för exteriör var alla medelhöga till hög (0,20-0,67), förutom för poängen för benställningar. För separata benavvikelser, med en förekomst på minst 2% bland bedömda hästar, låg arvbarheten på 0.01-0.15. De betydande arvbarheterna för exteriör samt exteriörens gynnsamma samband med hälsa, tyder på goda möjligheter att förbättra exteriören, och därigenom till viss del också hälsan, genom avelsurval. För vissa benavvikelser är dock förekomsten i populationen redan så låg att möjligheterna till förbättringar är begränsade.