Skötsel av skyddszoner

Vi vill därför testa om avslagning och bortförsel av växtmaterialet kan förbättra infiltrationen i skyddszonen och om detta minskar risken för fosforanrikning, så att fosforretention optimeras både på kort och på lång sikt. Mer information finns nedan i ”Fältförsök och provtagningsstation” samt i ”Sammanfattning av mätningar tom våren 2012”.

Forskargruppen består av:

• Ararso Etana, projektledare
• Barbro Ulén, forskare
• Jan Lindström, forskare 
• Gunnar Torstensson, forskare

Well-managed buffer strips for effective P retention

The objective of this project is to evaluate the effectiveness of grass buffer strips in phosphorus (P) retention compared with fields without any buffers. Today, there are no obligations to cut or remove the grass on the buffer strips. This may lead to phosphorus accumulation (saturation) in the buffer zones. To tackle these problems, we will test if cutting and removal of the grass material can reduce P accumulation in the buffer strips, thereby optimizing P retention in short and long term.

Fältförsök och provtagningsstation

Fältförsöket ligger i Krusenberg, nära Uppsala och finansieras av SLF. Följande led ingår:                          

A) försöksrutor utan skyddszon (referens)

B) försöksrutor med skyddszon (gräsvall) utan avslagning

C) försöksrutor med gräsvall, vallen skördas minst en gång per år

Skyddszonsrutorna är 6 m X 6 m med 1 m mellanrum (figur 1). Försöksruta avgränsas av byggplast från 25 cm till 1 m’s djup för att inget vatten ska kunna passera till närliggande ruta. Rutorna är dränerade och avrinningsvatten från ytvatten och dräneringsledningarna, som ligger på 90 cm djup i mitten av rutorna, kanaliseras till mät- och provtagningsstation (figur 2). Kostnaderna för mätstationen uppgick till 0,7 miljon kr.

Studiebesök av nordiska forskarstuderande

Snösmältning och ytavrinning våren 2012.

Infiltrationsmätning med tensionsinfiltrometer. Försöksjorden har en god infiltrationsförmåga uppströms skyddszonerna. Det kan dock förekomma ytavrinning i hjulspår i samband med kraftiga skurar, även sommartid. Därför mäter vi infiltrationen i och utanför hjulspåren, på samma sätt som i skyddszonerna.

Preliminära resultat efter den första vintern  

I figurerna 1 till 4 redovisas sediment- och fosforkoncentration i utlakningen, den inledande vintern innan gräsvallen börjat skördas Sammanlagt var ytavrinningen x-y mm och avrinningen via dräneringen y-z mm. Effekten av vall-skörd från skyddszonen kommer att synas i mätningarna nu på hösten och nästa vår. I figur 1 anges sedimentkoncentrationen mätt som turbiditet (grumlighet) i dräneringsvatten under vinter och vår. (Värden före från hösten innan jorden rund dräneringsledningarna hunnit stabilisera sig efter grävningen har uteslutits)Från vecka 50, 2011 till snö smältning (sista februari, 2012) har sedimentkoncentrationen i utlakningen varit lägre i skyddszonen än i kontroll fast med en stor variation. Vid snösmältning var totalkoncentrationen i kontrolledet mycket högre än det i gräsbevuxet led men lerkoncentrationen var nästan lika för båda leden. Detta är ett tecken på att små jordaggregat från matjord kan nå dräneringsledningarna som ligger på 90 cm djup.

Figur 1. Sedimentkoncentration i dräneringsvatten under den inledande vintern 2011/2012. Turb-1 visar total sediment; Turb-2 visar fina partiklar (ler) i vattnet.

Figur 2. Sedimentkoncentration i ytavrinning vid snösmältning mätt som turbiditet (april 28-29, 2012). Sedimentförlusten var mer än dubbel från obevuxen plöjd mark än från mark bevuxen med gräsvall.

Figur 3. Totalfosfor i dräneringsvatten under vinter 2011 och i ytavrinning vid snösmältning. Resultatet är medeltal för olika tidpunkter. De höga värdena från dräneringsproven beror på att jorden runt dräneringsröret inte hunnit stabilisera sig i början av vintersäsongen.

Figur 4. Löst-reaktiv fosfor i dräneringsprover under vinter 2011 och i ytavrinning vid snösmältning (april 28-29, 2012). I båda fallen var förlusterna högre via gräsvall.