Kolhalt

Kolhalten varierar från ca 45% i vissa kolhydrater upp mot 60% i komplexa humusföreningar. Andra ämnen i organisk substans är främst syre (O), men även väte (H), kväve (N) och andra grundämnen (S, Ca, Mg, K m.m.) ingår.

Kolmängder i marken

I ett mårlager uppgår halten C i regel till ca 35 - 40 %. Att halten inte är högre beror på att en del mineralpartiklar är inblandade och att ett mårlager således inte utgörs av ren organisk substans. Inblandning av mineralpartiklar (t.ex. sandkorn) kan ha skett genom t.ex. grävande djur, omrörning till följd av stormfällda träd eller som vindblåsta partiklar. I humusformer med kraftig omblandning, som t.ex. den som daggmaskar åstadkommer i mull, resulterar det stora inslaget av mineralkorn i att kolhalten inte är högre än ca 5 - 10%. Mot djupet i markprofilen avtar halten kol men även på någon meters djup finns mätbara mängder av storleksordningen 0,5%. Totalinnehållet kol inom 1 m djup i vanlig skogsmark varierar mellan ca 6 och 14 kg per m², med det högre värdet på bördiga marker i södra Sverige. I blöta och fuktiga marktyper är kolmängden vanligtvis högre.

Kolhalt i lufttorkade jordprov

Sedan 1993 bestäms de lufttorkade jordprovens kolhalt i en CNS-analysator, där provet förbränns och förbränningsgaserna separeras, varefter gasmängderna bestäms med en termisk konduktivitetsdetektor. Kolhalten anges i viktprocent av torrsubstanshalten. Torrsubstanshalten i sin tur bestäms genom att väga in ett lufttorkat delprov (w₁), sedan låta provet torka i 105 °C i 16-24 timmar och sedan väga provet igen (w₂). Torrsubstanshalten fås sedan genom att dividera w₂ med w₁.