Vittring

Senast ändrad: 20 juni 2024
Mikroskopbild på vittrad bergart, foto.

Vittring omfattar de fysikaliska och kemiska förändringar (främst sönderdelning) som bergarter och mineral genomgår under påverkan av bl.a. vatten och biologisk aktivitet.

Man brukar tala om två slag av vittring, fysikalisk respektive kemisk vittring. Den fysikaliska vittringen yttrar sig som sönderdelning till mindre partiklar medan den kemiska vittringen innebär en mer eller mindre fullständig upplösning och att mineralens och bergarternas kemiska sammansättning förändras.

Kartor över vittring för olika ämnen

Vid kemisk vittring av mineral och bergarter mobiliseras olika ämnen till växttillgänglig form. Den beräknade årliga tillförseln av kalcium (Ca), kalium (K), magnesium (Mg), aluminium (Al), järn (Fe), natrium (Na), fosfor (P), kisel (Si), samt Ca+K+Mg genom kemisk vittring i svensk skogsmark visas i nedanstående kartor. Hur dessa beräkningar gjorts redogörs för i Olsson m.fl. (1993).

Vittring kalcium

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförsel av kalcium genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförseln av kalcium genom kemisk vittring

Vittring magnesium

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av magnesium genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av magnesium genom kemisk vittring

Vittring kalium

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av kalium genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av kalium genom kemisk vittring

Vittring kalcium + magnesium + kalium (Ca+Mg+K)

Kartan nedan visar den beräknade årliga summatillförseln av Ca+Mg+K genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av Ca+Mg+K genom kemisk vittring

Vittring fosfor

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av fosfor genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av fosfor genom kemisk vittring

Vittring natrium

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av natrium genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförseln av natrium genom kemisk vittring

Vittring aluminium

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av aluminium genom kemisk vittring i svensk skogsmark.Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av aluminium genom kemisk vittring

Vittring järn

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av järn genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av järn genom kemisk vittring

Vittring kisel

Kartan nedan visar den beräknade årliga tillförseln av kisel genom kemisk vittring i svensk skogsmark.

Färgglad karta över Sverige som visar årlig tillförsel av kisel genom kemisk vittring

Fysikalisk och kemisk vittring

Vittring omfattar de fysikaliska och kemiska förändringar (främst sönderdelning) som bergarter och mineral genomgår under påverkan av bl.a. vatten och biologisk aktivitet. Man brukar tala om två slag av vittring, fysikalisk respektive kemisk. Den fysikaliska vittringen yttrar sig som sönderdelning till mindre partiklar medan den kemiska vittringen innebär en mer eller mindre fullständig upplösning och att mineralens och bergarternas kemiska sammansättning förändras. Den fysikaliska vittringen sker genom olika former av mekanisk påverkan, t.ex. isbildning och snabba temperaturförändringar eller sprängverkan orsakad av rötter. Motor till kemisk vittring är vätskor med bl.a. sura egenskaper. Ibland brukar man urskilja biologisk vittring som ett tredje slag av vittring. Biologisk vittring kan dock hänföras som endera en kemisk vittring initierad av biologiska processer eller en fysikalisk vittring iscensatt av t.ex. rötters sprängverkan.

Fysikalisk och kemisk vittring går hand i hand. Genom sönderdelning till mindre partiklar ökar den kemiska angreppsytan vilket leder till att den kemiska vittringen intensifieras. Den kemiska vittringen kan i sin tur leda till håligheter i vilket is och rötter kan utöva sprängverkan.

De kemiska förändringarna till följd av kemisk vittring innebär upplösning av mineral och bergarter samt nybildning av sekundära mineral. Kemisk vittring spelar därför ytterst den viktigaste rollen för mobiliseringen av olika ämnen till växttillgängliga former, d.v.s. för växternas långsiktiga näringsförsörjning. Den kemiska vittringen förbrukar vätejoner och är därför också en process som motverkar vätejonansamling och pH-sänkning i mark och vatten. När man talar om mineraljordens vittring i samband med uthållig produktionsförmåga eller försurningskänslighet är det därför i regel den kemiska vittringen som åsyftas.

Vittringsfaktorer

Den kemiska vittringshastigheten beror främst av mineralsammansättning, kornstorleksfördelning, klimat och vittringsstimulerande ämnen som syror och organiskt material. De vanligaste mineralen i marken kan grupperas efter tilltagande vittringsförmåga:

Mineral

 

 

 

(låg)

kvarts

 

 

muskovit, kalifältspat

 

 

plagioklas

 

 

amfibol, pyroxen, biotit

 

 

klorit, apatit

 

(hög)

kalcit

Med avseende på mineralsammansättningen kan bergarternas vittringsbenägenhet grupperas på följande sätt:

Bergart

 

 

 

(låg)

kvartsit, sandsten

 

 

porfyr

 

 

röd gnejs och granit

 

 

grå gnejs och granit

 

 

grönsten (amfibolit, basalt, diabas, hyperit, gabbro, diorit, porfyrit)

 

(hög)

kalksten

Vittringshastigheten beror också på partikelstorlek. Specifik yta är dock ett mer lämpligt begrepp än partikelstorlek eftersom vittring liksom de flesta markprocesserna sker på partikelytorna. Den specifika ytan definieras som den sammanlagda ytan hos alla partiklar i en viss mängd jord. Specifika ytan uppgår i regel för lerpartiklar till ca 50 - 300 m²/g mineraljord samt understigande 1 cm²/g för partiklar i sandfraktionen. En i absoluta termer liten ökning i lerhalt från 2 till 4 procent innebär nära nog en fördubbling i specifik yta. I B-horisonten i en sandig moig morän kan den specifika ytan uppgå till 5 - 10 m²/g. Merparten av den specifika ytan i morän orsakas av lerpartiklar och humus. Humuspartiklar har en mycket hög specifik yta; > 600 m2/g. I princip är vittringen proportionell mot den specifika ytan. Under naturliga förhållanden i skogsmark finns dock en risk att man övervärderar effekten av den specifika ytan. En stor yta innebär nämligen små partiklar och små porer vilket i sin tur försvårar vattenrörelserna mellan partiklarna. Detta är ur vittringssynpunkt en nackdel eftersom just rörligt vatten i marken kan påskynda vittring genom att under strömningen tillföra syror respektive bortföra vittringsprodukter.

Klimatet bestämmer vittringen genom dels temperaturen, dels vattenöverskottet (differensen mellan nederbörd och avdunstning inklusive växternas transpiration) som sipprar ned (perkolerar) genom marken. Ett annat viktigt förhållande är också hur länge marken är frusen under vinterhalvåret.

Den organiska substansen spelar en avgörande roll för mineraljordens kemiska vittring. Detta beror dels på den organiska substansens syraegenskaper, dels dess förmåga att komplexbinda metalljoner och att därmed gynna bortförseln av vittringsprodukter med sänkt jonkoncentration i marklösningen som resultat. Vid normala pH-värden i skogsmark, d.v.s. ca 4 - 5, blir vittringshastigheten genom organiska syror flera gånger högre än genom oorganiska ej komplexbindande syror, t.ex. svavelsyra. Detta betyder att en pH-sänkning på grund av surt regn under fältförhållanden i skogsmark sannolikt endast marginellt påverkar vittringshastigheten.