Kontaktinformation
Johan Stendahl, docent
Institutionen för mark och miljö, SLU
johan.stendahl@slu.se, 018-67 38 01
Diagnostiska horisonter har, till skillnad från de mer allmänna horisontbeteckningarna O, A, E, B och C, fastställda och mer precisa kriterier som måste uppfyllas för att horisonten ska betecknas som diagnostisk. I båda fallen avses urskiljbara markhorisonter som går att spåra horisontellt runt provgropens profilvägg. (Observera också att en viss typ av diagnostisk horisont kan finnas i mer än en jordmånstyp. En cambic-horisont kan t.ex. förekomma också i en Umbrisol, men i det fallet är det ythorisonten (umbric) som är den avgörande diagnostiska horisonten.)
En cambic-horisont (från latin cambiare – att förändra) är en finkornig B-horisont som visar tecken på svag till måttlig förändring beroende på jordmånsprocesser. I jämförelse med underliggande horisonter har den högre halt av oxider och/eller tecken på förlust av karbonater. Överliggande minerogena horisonter har i jämförelse högre halt organiskt material och en mörkare och/eller mindre intensiv färg. Förändring pga. jordmånsbildning bör kunna påvisas genom förekomst av en utvecklad struktur.
En cambic-horisont
En folic-horisont (från latin folium – löv) är en ythorisont eller en horisont som ligger nära markytan. Den består huvudsakligen av väl genomluftat organiskt material (vanligtvis en humusform av mårtyp).
En folic-horisont består av organiskt material som
En histic-horisont (från grekiska histos – vävnad) är en ythorisont eller en horisont som ligger nära markytan. Den består av organiskt material vars nedbrytning hämmas av begränsad syretillgång (vanligtvis en humusform av torvtyp).
En histic-horisont består av organiskt material som
En mollic-horisont (från latin mollis – mjuk) är en mäktig, mörkfärgad ythorisont med bra struktur och en hög basmättnadsgrad och en måttlig till hög halt organiskt material. En mollic-horisont är en A-horisont.
Nyckeln nedan är exakt lik den för umbric-horisont (se nedan), förutom punkt 4:
En mollic-horisont har i genomsnitt följande egenskaper i de översta 20 cm (eller ner till berggrunden om den finns inom 20 cm).
4. en basmättnadsgrad (i 1 M NH4OAc) som är 50 % eller högre sett som ett viktat medelvärde för hela horisonten (d.v.s. ett bördigt och lättvittrat material);
En spodic-horisont (från grekiska spodos – vedaska) är en B-horisont i en Podzol. Den innehåller intransporterade och utfällda substanser bestående av organiskt material, aluminium och järn. De utfällda substanserna karaktäriseras av en hög andel pH-beroende laddningar, en stor specifik yta och god vattenhållande förmåga. En spodic-horisont överlagras vanligtvis av albic-material.
En spodic-horisont
En umbric-horisont (från latin umbra – skugga) är en mäktig, mörkfärgad ythorisont med en låg basmättnadsgrad och ett måttligt till högt innehåll av organiskt material. En umbric-horisont är en A-horisont.
(Nyckeln nedan är exakt lik den för mollic-horisont, förutom punkt 4).
En umbric-horisont har i genomsnitt följande egenskaper i de översta 20 cm (eller ner till berggrunden om den finns inom 20 cm)
Jordmaterial utvecklar gleyfärger(från det ryska namnet gley – geggig jordmassa), om de är grundvattenmättade under en period som är tillräckligt lång för att syret i markvattnet ska förbrukas genom oxidation av organiskt material, vilket leder till reducerande (syrefria) förhållanden. Vid reducerande förhållanden bildas tvåvärt järn som löser sig i markvattnet. När grundvattenytan sjunker oxideras järnet till trevärd form och fälls ut längs rotkanaler och i sprickor mellan aggregat där syret först tränger ner.
Gleyfärger karaktäriseras ofta av ett fläckigt mönster som utvecklas när det förekommer omväxlande reducerande och oxiderande förhållanden i övergången mellan grund- och markvattenzonen, vilket ger en ojämn fördelning av röda järn(hydr)oxider. Vid permanent reducerande förhållanden dominerar färger som är gråa/vita (sandiga jordar), blåa/gröna (leriga jordar) eller svarta (sulfidjordar).
Gleyfärger uppfyller ett eller båda av följande
Reducerande förhållanden innebär att det råder syrebrist i marken och att järn och andra ämnen finns i reducerad form. Detta kan påvisas genom att man droppar en 1 %-ig K3Fe(CN)6-lösning på ett färskt brott av ett aggregat i ett naturfuktigt jordprov. Om reagenset får en mörkblå färg råder reducerande förhållanden.
Albic-material (från latin albus – vit) är vanligtvis ljusfärgad finjord som urlakats på järn(hydr)oxider och organiskt material så att färgen på horisonten bestäms av färgen på sand och siltpartiklarna snarare än ytbeläggningar på dessa partiklar. Materialet har enkelkornsstruktur eller svagt aggregerad struktur. Lager med albic-material ligger ofta under ett humuslager, men kan genom erosion/störning ligga i markytan. Materialet är förknippat med en urlakningshorisont (E-horisont) och överlagrar då vanligtvis en anrikningshorisont (B-horisont). Albic-material i en urlakningshorisont har ofta grövre textur än underliggande (spodic) B-horisont. Även om skillnaden kan vara liten (ibland en texturklass, men ofta mindre än detta). Mäktiga lager med albic-material är ofta knutna till sandavlagringar och humida klimatförhållanden. Albic-material förekommer också vid reducerande förhållanden.
Albic-material är finjord som i minst 90 % av sin volym har:
Organiskt material utgörs av en större mängd döda organiska rester som ansamlats på marken under antingen fuktiga eller torra förhållanden och i vilket eventuellt minerogent innehåll inte avsevärt påverkar egenskaperna.
Organiskt material har minst 20 vikt-% organiskt kol (35 vikt-% organiskt material) i finjorden (< 2 mm).
Johan Stendahl, docent
Institutionen för mark och miljö, SLU
johan.stendahl@slu.se, 018-67 38 01