Kontaktinformation
Johan Stendahl, docent
Institutionen för mark och miljö, SLU
johan.stendahl@slu.se, 018-67 38 01
Biodiversitet handlar om att ange diversitet i ett växtsamhälle. Enklast är att bara ange antalet närvarande arter, artrikedomen, vilket emellertid inte säger något om relationen mellan arterna. Ett bättre mått som tar hänsyn till både artantalet och den enskilda artens mängd är s.k. diversitetsindex, t ex Shannon-Wieners index.
"Med biologisk mångfald - eller biodiversitet - avses variationen bland levande organismer i all miljöer, inklusive land- och vattenmiljöer, samt de ekologiska relationer och processer som organismerna ingår i. Detta innefattar mångfald inom och mellan arter samt mångfald av ekosystem."
Ungefär så, översatt till svenska, definierades biologisk mångfald i den internationella konventionen om bevarande av biologisk mångfald som flera länder undertecknade vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992.
Man brukar tala om biologisk mångfald på tre nivåer - under artnivån, d.v.s. variation inom arten, artnivån, d.v.s. mångfalden av arter, och ekosystemnivån, d.v.s. mångfalden av ekosystem (biotoper, organismsamhällen och landskap samt relationer mellan organismer och mellan dem och deras icke-biologiska omgivning). Inom ekologisk forskning brukar man beteckna mångfalden av arter inom t.ex. ett växtsamhälle som alfa- (a-) diversitet och mångfalden av växtsamhällen som beta- (b-) diversitet.
Det finns flera olika sätt att ange diversitet i ett växtsamhälle. Enklast är att bara ange antalet närvarande arter, artrikedomen, vilket emellertid inte säger något om relationen mellan arterna. En art kanske bara förekommer med en enda liten individ, en annan kan dominera samhället totalt, men båda får lika värde i artlistan.
Ett bättre mått som tar hänsyn till både artantalet och den enskilda artens mängd är s.k. diversitetsindex. Ett i ekologin ofta använt index är Shannon-Wieners index, som betecknas H´. I det måttet vägs både artantalet och jämnheten i arternas mängd samman.
Exempel: Två växtsamhällen skall jämföras med avseende på artantal och jämnheten ("jämnaden") i arternas täckning av markytan. Båda har samma antal arter. I samhälle A täcker en art 75% medan de andra täcker mindre än 5% vardera. I samhälle B täcker alla arter mindre än 5% vardera. Samhälle B får högst diversitetsindex eftersom de närvarande arterna har ungefär samma täckning - jämnaden är stor.
Shannon-Wieners diversitetsindex för ett växtsamhälle beräknas enligt formeln:
H´ = -P*log2(p)
där P = summa täckning av alla arter, p=den enskilda artens täckning.
Kartan över artmångfalden (Shannon-Wieners diversitetsindex) utgående från ståndortskarteringens provytor visar i stora drag på regionala skillnader. Egentligen är det mindre meningsfullt att beräkna vegetationsmångfald på bara de 230 arter och artgrupper som ingår i revisionen 1993-1997 och ännu mindre på de 70 arter/artgrupperna från 1983-87. Framförallt är mossor och lavar mycket dåligt representerade. Emellertid finns det anledning att tro att regionala skillnader i mångfald från provytedata i stora drag också återspeglar en verklig skillnad.
Shannon-Wieners diversitetsindex beräknas enligt formeln:
H´ = -S[pi *log2(pi)]
där pi = relativa dominansen hos den i:te arten på en provyta, d. v. s. ni/Sni. H´-värdet på varje provyta utjämnades med Krigingmetoden, där den verkliga rumsliga variationen är utgångspunkten för utjämningen.
Johan Stendahl, docent
Institutionen för mark och miljö, SLU
johan.stendahl@slu.se, 018-67 38 01