Vegetationshistoria

Granen som idag är vårt vanligaste trädslag började på allvar invadera Sverige så sent som för cirka 3 000 år sedan och nådde sin nuvarande sydgräns bara för några hundra år sedan.

Steril mark efter issmältningen

De sydvästligaste delarna av Skåne, som då hade landförbindelse med Danmark och Storbritannien, smälte fram ur isen för ca 14 000 år sedan. Klimatet var då tundrans och de örter och gräs som först etablerades var arter som idag betecknas som fjällväxter, men även arter spridda från de stora stäpper som då bredde ut sig i Europa.

Den jungfruliga marken var till en början helt steril och de allra första växterna var förmodligen knutna till kvävefixerande svampar och bakterier.

Bättre klimat gav träd från söder

Under de följande två årtusendena förbättrades klimatet och isen drog sig snabbt tillbaka. Tall, björk, asp och rönn invandrade från söder. För 11 000 år sedan försämrades åter klimatet och de nyligen invandrade trädarterna fick åter dra sig tillbaka.

Efter en kall 500-årsperiod förbättrades klimatet snabbt och tall, björk m.fl. återinvandrade med många kärlväxter i släptåg. Invandringen fortskred upp till södra Svealand och stoppades av det hav, Yoldiahavet, som då förband Östersjön med Västerhavet, bland annat via det smala Närkesundet.

Ett gynnsamt klimat

Mellan 10 000 och 8 000 år sedan bröts landförbindelsen med Danmark upp undan för undan, samtidigt som Svealand alltmer torrlades genom landhöjningen. Under denna tid samt ytterligare 3 000 år framåt var klimatet mycket gynnsamt, och många kärlväxter och lövträdsarter invandrade från söder. Samtidigt började tall, björk, viden och gråal att invandra norrifrån. Södra Sveriges skogar dominerades av hassel, alm och ek, samt lite senare även lind och ask. Norra Sverige dominerades av björk och tall.

Svalare klimat och påverkan från människor

Klimatet blev successivt svalare, bok och avenbok invandrade från söder och gran från norr och öster för ungefär 3 000 år sedan. I söder började människan i ökande omfattning att tränga tillbaka skogen för odling och bete. Detta skedde under yngre stenåldern.

Från bronsåldern har människan starkt påverkat vegetationen. Betesdrift och åkerbruk har gynnat växter som föredrar öppna, störda och ibland mycket kväverika miljöer. Dessutom har människan mer eller mindre avsiktligt flyttat växter.