Det svenska skogsbrukets exportberoende innebär att beslutsfattandet präglas av knivskarp konkurrens. Det traditionellt överordnade målet i virkesförsörjningskedjan är att försörja industrin med skogsråvara till en kostnad som medger konkurrenskraft på en global marknad. Det traditionella huvudkriteriet för beslut är ”virkets enhetskostnad”. Inga åtgärder skall vidtas som adderar till virkeskostnaden, om detta inte kan motiveras utifrån 1) försörjningssäkerhet eller 2) övriga restriktioner givna av lagstiftning och policies. Särskilt den senare punkten har sedan slutet av 1960-talet fått en starkt ökande betydelse. Miljörelaterade och sociala restriktioner, t ex. rörande friluftsliv, klimat och biodiversitet beskrivs idag ofta som jämbördiga mål, snarare än som restriktioner.
Beslutsfattande i skogsbruket är alltså komplext. Multikriterie-metoder för beslutsfattande (MKA) har under en tid använts i skogsbruket, särskilt i de processer där virkesförsörjningen planeras under samtidigt hänsynstagande till andra ekonomiska intressen, till miljöintressen och sociala intressen. MKA har inte på samma omfattande sätt använts i samband med utveckling av nya skogliga driftssystem, trots att detta skapar förutsättningarna för planeringsarbetet. Målsättningen i doktorsarbetet är att i samverkan med skogsbruket utveckla ett arbetssätt som inkluderar multikriterieansatsen redan i den primära utvecklingsfas där framtidens teknik och metoder utvecklas och utvärderas.
Värdföretag: Skogforsk
