Fakta:
- Fastighetskartan är gjord utifrån flygbildstolkning och visar större myrar, däremot saknas många fuktiga marker i skogsmark på kartan (Noggrannhet = 74%, kappa = 0,39).
- Skogsstyrelsens ”Depth-to-water” (DTW) karta kom 2014 tillhandahålls som en del av Skogsstyrelsens skogliga grunddata. DTW kartan bygger på modelleringar av markfuktighet från den digitala höjdmodellen. DTW är ett index som är bra på att hitta blöta kantzoner utmed sjöar och vattendrag och var mer träffsäker (Noggrannhet = 79%, kappa = 0,56). Dock missade den de större myrarna.
- Metrias Markfuktighetsindex kom 2019 och kombinerade DTW kartan med Soil Topografic Wetness Index (STI) som är ett index som är bra på att fånga in större myrar, detta ledde till bättre kartor (Noggrannhet = 79%, kappa = 0,58).
- SLU Markfuktighetskarta. Förutom topografin styr jordarter, jorddjup och klimatet markfuktigheten i landskapet. Det gör att det inte går att fånga in hela landet med bara en DTW och STI-karta, man behöver ta hänsyn till olika förhållanden i t.ex. fjällvärlden eller platt jordbruksmark i södra Sverige. Som lösning på det beräknar SLU 24 index i flera olika skalor och gränsvärden. Kartorna är beräknade med artificiell intelligens (så kallad maskininlärning) där fältdata från 20 000 provpunkter används för att lära modellen hur den ska kombinera ihop datat från 24 index till en optimal karta som klassar markfuktighet. Utvärderingen visar att SLU markfuktighetskarta är den mest detaljerade och tillförlitliga kartan (Noggrannhet = 85%, kappa = 0,69).
Kappa-värdena ovan gäller om man delar in kartorna i två klasser, delar man in kartan i tre klasser (torr-frisk, frisk-fuktig, fuktig-blöt) sjunker kappa-värdena något. Metrias Markfuktighetsindex får då kappa = 0,43 och SLU Markfuktighetskarta får kappa = 0,58.