Skogsbad

Skogsbad som avstressande naturaktivitet skapades i Japan i början av 1980-talet som en reaktion på att många japaner blev sjuka av stress, men också för att skogsmyndigheten sökte nya jobbtillfällen och möjligheter för en krisande skogsbransch. Det skulle dock dröja innan skogsbad, och så småningom även skogsterapi, blev etablerat i praktiken. Först sedan forskningsstudier under 1990-talet gett positiva resultat och man gjort en plan för ett nationellt genomförande fick man finansiering från myndighetshåll och kunde dra igång en omfattande certifiering av lämpliga skogsområden och utbildning av skogsterapeuter och skogsbadsguider. Nu är verksamheten spridd över hela landet, med över sextio godkända så kallade forest therapy bases.

Den forskning som gjorts kring skogsbad (bland annat för att fastslå att en viss skog verkligen är lugnande) har ofta byggt på att man gjort olika fysiologiska och psykologiska mätningar före och efter skogbadet på ett antal deltagare. Sedan har man jämfört resultaten med mätdata som man fått från likaledes stillsamma vistelser i en stadsmiljö. Det finns också studier där man jämfört skogsbad med annan friskvårdande eller lugnande aktivitet. Mätningar har gjorts på olika grupper av människor: studenter, gamla, medelålders, stressade, deprimerade, hjärtsjuka, KOL-patienter med flera. Det mesta av forskningen är utförd i Asien, men nu börjar det komma alltfler studier i ämnet från andra delar av världen också.

Psykologiska mätningar

Experimentella studier och review-studier visar ett positivt samband mellan natur, välbefinnande (Antonelli et al 2021), mindfulness och psykiskt välbefinnande (Timko Olson et al 2020), att sinnesstämningen ökar (Yau och Loke 2020; Furuyashiki et al 2019; Jia et al 2016; Lee et al 2011), liksom andligheten (Hansen 2020). Ytterligare forskning ger vid handen att ångestnivån sjunker (Yau och Loke 2020; Zhou et al 2019) och att depression, ilska, spänningar, trötthet och förvirring minskar efter ett skogsbad (Muro et al 2022); Wen et al 2019; Li et al 2016).

Jämförelser mellan skogsbad och andra metoder/aktiviter

När skogsbad jämfördes med medkännandeträning, en relativt etablerad välmåendeintervention, ökade välmåendet och hjärtvariabiliteten lika mycket av båda dessa friskvårdsaktiviteter (McEwans et al 2021). Andra studier visade att shinrin-yoku på plats i skogen har större positiv effekt än att titta på ett filmat skogsbad (Markwell & Gladwin 2020) och att känslan av livskraft och återhämtning är större efter ett ”skogsbad” i skogen än i en stadsmiljö (Takayama et al 2014).

Fysiologiska mätningar

En genomgång av studier visar att skogsbad kan förbättra kardiovaskulära, hemodynamiska (puls, blodtryck, HRV och liknande), neuroendokrina och metabola funktioner (nervsystemets samspel med hormonproducerande organ samt ämnesomsättning). Det kan också ha positiv inverkan på immunitet, inflammatoriska och elektrofysiologiska processer och mängden antioxidanter (Wen et al 2019).

Hjärt-kärlsystemet

Skogsbad har enligt forskning positiv effekt på hjärt-kärlsystemet (Dogaru 2020). Flera studier visar att blodtrycket går ner (Peterfalvi et al 2021; Yau och Loke 2020; Furuyashiki et al 2019) och att hjärtvariabilitet (HRV) och puls visar att stressnivån i kroppen sjunker (Yau och Loke 2020; Lee et al 2011).

Hormoner

Skogsbad kan minska stresshormonet kortisol, vilket ofta mäts via saliven (Lee et al 2011; Antonelli et al 2019). Somliga forskare menar att minskningen av stresshormon kan handla om en placeboeffekt (Antonelli et al 2019).

Andra funktioner i kroppen/hjärnan

När man mätt dopaminhalten i blodet (dopamin är en så kallad signalsubstans som bland annat är inblandad i belöningssystemet i kroppen) har man sett att den minskar vilket tyder på minskad stress efter skogsbad (Li et al 2016). Hos skogsbadande personer med kroniskt hjärtfel har man sett att biomarkörer för hjärtfel minskar i hjärnan, precis som inflammatorisk respons och oxativ stress (Mao et al 2018). Immunfunktionshöjande effekter i form av exempelvis ökad aktivitet hos så kallade NK-celler (Natural Killer cells; en sorts vita blodkroppar) har också observerats (Peterfalvi et al 2021; Jia et al 2016; Li et al 2007).

Skogsbad över längre tid

De flesta av forskningsstudierna bygger på att försökspersoner har genomfört ett skogsbad på en eller några timmar. Det handlar alltså om en ganska kortvarig insats eller aktivitet. Men det finns undantag. När deltagare fick genomföra fyra dagars skogsbad visade prover ökad halt av natriuretiska peptider (som kan bidra till lägre blodtryck) och antioxidanter i blodet medan inflammatoriska cytokininer minskade jämfört med efter motsvarande tid i en stadsmiljö (Mao et al 2017). Hos de studenter som deltog i en tredagars skogsbadsretreat i en annan studie ökade självmedkänsla, allmänmänsklighet och känslan av medveten närvaro (mindfulness), men i motsats till vad många andra studier visat så ändrades inte välbefinnandet (Kotera och Fido 2021).

Forskningen om skogsbad – ett kritiskt förhållningssätt

Många av de studier som hittills utförts kring skogsbad är ganska små. Därför är det svårt för forskarna att visa på statistiskt säkerställda resultat. Det behövs större och randomiserade studier för att kunna styrka och säkerställa framför allt de fysiologiska effekterna. I en reviewartikel påpekar de granskande forskarna rakt på sak att de fysiologiska bevisen för skogsbadets positiva effekter ännu är för svaga (Antonelli et al 2021).

Granskning visar att man ska ta de positiva forskningsresultaten kring skogsbad med en nypa salt. Många studier som inte gav positiva resultat har aldrig blivit publicerade. Ibland har forskare gått orimligt långt för att hitta och visa på olika samband. Ett exempel på det sistnämnda (det finns många) är en studie där kinesiska studenter fick skogsbada i likartade men artskilda, lövskogsliknande parker (Guan et al 2017).  Resultaten i studien visade att parken med lönnar var bäst på att minska studenternas ångest för sina studier, medan ångesten för en framtida anställning minskade mest bland björkar. Ångest för själva lektionssituationen var lägre i ekskogen jämfört med i björkskogen. Kvinnliga studenter upplevde mest minst ångest bland ekar. Skogsbadet var dessutom mer ångestdämpande hos studenter med högre vikt än de med lägre.

Är dessa resultat ens relevanta? Kanske hade det varit bättre att bara konstatera att samtliga tre skogsmiljöer minskade ångesten inför studierna och att björkskogen var bäst – och sedan lämna de andra mer eller mindre framkrystade resultaten därhän.

/Text: Ann Dolling