Natur och hälsa

Svensk forskning

En av de första svenska forskare som kunde visa på naturens positiva hälsoeffekter var Terry Hartig, professor i miljöpsykologi vid Uppsala universitet (Hartig et al 1991). Han följdes av flera, mest tongivande under flera decennier har Patrik Grahn och forskargruppen runt honom vid SLU i Alnarp varit. De byggde tillsammans med praktiker upp en rehabiliteringsträdgård och kom att gå i täten när det gäller forskningen kring trädgårdsterapi. Alnarpsforskarna har, liksom forskare kring Gröna rehab i Göteborg, i mängder av studier visat att vistelser och genomtänkt terapeutiska aktiviteter i en trädgård bidrar till bättre återhämtning vid bland annat utmattningssyndrom (t ex Grahn et al 2017, Sahlin et al 2012; 2015, Stigsdotter et al 2011). I Sverige har också gjorts epidemiologiska studier som visar att det kan leda till bättre hälsa att ha nära till lättillgänglig natur resultaten varierade dock med ålder och kön (bland andra Hartig et al 2020, van den Bosch et al 2015).

Inom naturhälsoforskningen i Sverige och internationellt har det satsats hårt på att slå fast det grundläggande: att naturen har positiv effekt på människans förmåga till återhämtning. Väldigt lite av forskningen har fokuserat på vilken typ av naturmiljö som har bäst effekt. Skiljer sig upplevelser och effekter åt mellan den urbana naturen (parken eller trädgården), den av människan påverkade naturen (fält, ängar produktions- och rekreationsskogar) och den mer eller mindre orörda naturen. Hur då i så fall? Man kan också tänka sig att den natur man växt upp med, liksom andra tidigare erfarenheter av naturupplevelser spelar in för hur man reagerar på utevistelser.

Vad räknas ens som natur? Det kan också vara viktigt att veta.

Teoretisk forskning kring naturupplevelser

Hur vi upplever naturen brukar bland annat beskrivas i termer av spontan och riktad uppmärksamhet, med grund i Attention Restoration Theory (ART) som baseras på Rachel och Stephen Kaplans forskning (Kaplan & Kaplan 1989). Enligt denna teori bidrar den spontana uppmärksamheten till återhämtning, och det vi upplever då beskrivs med termen fascination. Vi fascineras av naturens synintryck (det kan vara vackra utsikter men också deltaljer, som exempelvis de likformiga mönster som kallas fraktaler) och ljud som fågelsång och vindsus, hudens förnimmelse av vind, solens värme med mera. Känslan av att komma bort (från vardagen), kompatibilitet (att naturen möter våra behov för återhämtning) och utsträckning (att vi upplever att allt hänger ihop till en helhet i naturen) spelar också in för effekten (Kaplan 1995).

Med ART som grund har andra forskare sedan utvecklat ytterligare ett sätt att beskriva naturupplevelser: Percieved Restorativeness Scale (PRS), ett frågeformulär som kan bearbetas statistiskt. (Hartig et al 1997, Korpela & Hartig 1996). Detta instrument har sedan utvecklats till Percieved Sensory Dimensions (PSD) där upplevelsen av naturen studeras och beskrivs mer ingående med hjälp av karaktärer som rofylldhet, rymd, artrikedom, vildhet, kultur, viste/skydd. allmänning, och samvaro (Stigsdotter & Grahn 2002). Dessa karaktärer har senare utvecklats vidare till att beskriva upplevelsen av naturen utifrån fyra motsatspar: naturlig eller kulturpåverkad, rofylld eller social, öppen eller skyddad, sammanhängande eller divers/olikartad (Stoltz et al 2021).

Forskare har funnit att vid rehabilitering från stressrelaterad sjukdom måste trädgården innehålla ART-komponenterna fascination, komma bort, utsträckning och kompatibilitet. De så kallade upplevelsedimensioner som är viktiga för stressreducering är rofylldhet, rymd, natur, utsikt och skydd. Man har också upptäckt att social tystnad kan vara en viktig ingrediens för att miljön ska fungera stödjande i rehabiliteringsträdgården (Palsdottir et al 2018).

I svenska skogsstudier har man visat att rofylldhet, rymd (öppenhet) och vildhet (naturlighet) är de viktigaste parametrarna för återhämtning. Översatt till skogliga termer betyder det att skogen ska vara gammal, ha höga träd och rejält avstånd mellan träden (Sonntag Öström et al 2011, 2015, Stoltz et al 2016).

Människors upplevelser i olika miljöer

Det finns trots allt en del studier kring hur människor i praktiken reagerar på olika sorters natur. Ett exempel är en studie som visar att ju större mångfald, på både art och ekosystemnivå det finns in den omgivande naturen, desto bättre är det för människornas välmående och hälsa (Aerts et al 2018).

Finska forskare har visat att både park- och skogsbesök ger positivt utslag på kardiovaskulära funktioner (puls, blodtryck och hjärtvariabilitet) hos kvinnor (Lanki et al 2017). En annan studie i en polsk förort med skog visade även den positiv effekt på psykiskt välmående, puls och blodtryck (Janeczko et al 2020). Liknande resultat finns även från Sverige. Där har man också jämfört natur med en stadsmiljö och sett att parken och skogen minskar stress men inte staden (Hedblom et al 2019).

En forskningsstudie som förlades till ett arboretum visade positiv effekt för personer med mental ohälsa, autism och beroende- och beteendeproblematik som fick delta i verksamheten (O’Brien 2018). Viktigt för att må bättre och bli engagerad var att få ett socialt sammanhang, arbeta med skötseln av arboretet, delta i skapande verksamhet och mindfulnessövningar samt att på olika sätt få använda sina sinnen genom att smaka, titta, känna på, lyssna och lukta.

En svensk studie visade att patienterna i en rehabiliteringsträdgård valde att promenera i olika miljöer beroende hur de mådde (Tenngart, Ivarsson, Grahn 2012). Den som behövde återhämta sig, reflektera eller koncentrera sig tog ”den introverta promenaden” i den skyddade delen av trädgården som är mindre anlagd och mer naturlik, och därför kräver mindre uppmärksamhet. Den som behövde fysisk aktivitet eller sökte rika upplevelser valde ”den extroverta promenaden” i de delar av trädgården som är mer anlagda. Där finns mer att titta på och interagera med, något som kräver mer uppmärksamhet.

Välmående och bättre hälsa

Ju mer grönyta desto bättre livskvalitet visade en stor studie där forskare tittade på livskvaliteten hos invånare i 51 europeiska städer (Giannico et al 2021). Särskilt viktiga var grönytorna i de stadsområden där invånarna hade lägre inkomster.

Forskare har också funnit att välmående och känsla av anknytning, närhet och tillhörighet är större i mer naturliga omgivningar än i miljöer som är mer tillrättalagda och bebyggda (Knez et al 2018).

Oftast undersöker och beskriver forskarna det vi ser i naturen. Men förmodligen är det inte bara det visuella som är viktigt för naturens goda effekter utan också andra sensoriska upplevelser. Dofter exempelvis. Svensk forskning visar att doftförnimmelser från park och skog reducerar stress mer än både ljud och visuella upplevelser (Hedblom et al 2019). Stadens sinnesintryck reducerar emellertid inte stress.

Här är det på sin plats att nämna mindfulness, eller medveten närvaro som det ofta kallas på svenska. Att ta hjälp av sinnesintrycken i naturen för att träna förmågan till mindfulness och uppmärksamhet på nuet blir mer och mer vanligt (annars sker träningen oftast inomhus, i huvudsak med fokus på kropp, andning, sinne och tankar). Vid utevistelser kan man exempelvis fokusera nyfiket på exempelvis hur fågelsången låter eller hur solen känns mot huden; då får hjärnan får vila en stund vilket kan sänka stressnivån.

Mindfulnessträning i natur kan enligt forskning bidra till ökad medvetenhet, bättre kognitiv funktion och mindre kronisk stress jämfört med att inte göra någonting särskilt (Lymeus et al 2020). Naturen verkar faktiskt fungera lika bra som arena för mindfulnessträning som en meditationslokal. Forskarna påpekar också att naturen kan vara en miljö som underlättar den medvetna närvaron för den som har svårt att koncentrera sig vid annan mindfulnessträning.

Naturbaserade interventioner i vård och rehabilitering

När man beskriver naturens effekter på välmående och hälsa så handlar det ofta om hur naturvistelser påverkar friska personer. Naturbaserade interventioner eller ”terapier” å andra sidan, handlar om terapeutiska behandlingar med avsikt att bota och förbättra ett hälsotillstånd (ofta stressrelaterat). När det gäller det sistnämnda har rehabiliteringsträdgårdarna vid SLU Alnarp och Gröna rehab i Göteborg varit föregångare (se exempelvis Stigsdotter et al 2011 och Sahlin et al 2012). Båda verksamheterna har arbetat med multimodal behandling i natur- och trädgårdsmiljö. (Multimodal behandling innebär att det finns ett team med bland andra läkare, psykolog, fysio- och arbetsterapeut som tillsammans jobbar med att rehabilitera patienter).

De flesta av de deltagare som deltagit i rehabilitering på SLU Alnarp var tillbaka i arbete efter ett år (Grahn et al 2017). Ju längre rehabiliteringstid (8–24 veckor), desto högre andel blev arbetsföra. Resultaten från rehabiliteringen på Gröna rehab i Göteborg visar att den minskar utbrändhet, depression och ångest och ökar välbefinnande. Dessutom fungerar denna sorts rehabilitering bra för att få igång en rehabiliteringsprocess som tidigare avstannat (Sahlin et al 2015).

Till Alnarps rehabiliteringsträdgård har också människor som flytt till Sverige undan krig och förföljelse välkomnats. Enligt forskningen kring detta kunde vistelserna där fungera som en paus från vardagsproblem och stress och bidra till en tillfällig känsla av lugn och trygghet. Detta kunde dock samtidigt upplevas som paradoxalt, när resten av livet var fyllt av osäkerhet och känslan av att ”sitta fast” i vardagen (Ekstam et al 2021).

Forskning visar att patienter som deltagit i naturterapi i minst fem veckor, efteråt beskrev en känsla av att de kommit närmare sig själva och sina problem (Dybvik et al 2018). De upplevde att naturen fick en existentiell betydelse och att den gröna miljön fungerade som ett symboliskt verktyg i terapin, samtidigt som den bidrog till nya relationer med andra deltagare.

Vid naturbaserad rehabilitering på nordvästra Island har man också funnit att öppen natur, som kustområden, skogar och parker, särskilt på landsbygden, har återhämtande och hälsofrämjande egenskaper (Kristjánsdóttir et al 2020). Intressant att notera var att yttre förhållanden, som väder, sällan visade sig vara ett hinder för behandlingen.

Naturliga ljud beskrevs av patienter i en naturbaserad rehabilitering som en del av en trevlig och ”tyst” upplevelse som bidrog till spontan uppmärksamhet och fascination (Cerwén et al 2016). Även naturliga dofter kan ge associationer och bidra till känslor och fysiska reaktioner hos personer i den här typen av behandling (Palsdottir et al 2021). Särskilt doften av pelargon spelade roll för att minska stress och ge mental återhämtning. Doften blev enligt forskarna en katalysator för sensorisk medvetenhet och minnen.

Forskningsmetodik

Det har publicerats många forskningsartiklar om natur och hälsa, särskilt under senare år. Nästan alla visar på positiva resultat, vilket säkert stämmer, men det är viktigt att förstå hur forskningsstudierna är uppbyggda. Det har gjorts en uppsjö av review-studier (sammanställningar av forskningsstudier som bedöms av oberoende forskare) på området natur och hälsa och samma studier återkommer i rewievartikel efter reviewartikel. Man skulle kunna tro att det räcker att läsa några reviewartiklar för att få grepp om forskningsområdet, men då gör man det lite för lätt för sig. Invändningar finns tyvärr: exempelvis tar många av review-studierna inte hänsyn till att natur kan beskrivas på många olika sätt, vilket innebär att de oberoende forskare som använder för få sökord inte hittar alla artiklar i databaserna. Detta leder till att de ibland bygger sina resonemang på fel data (Hartig et al 2014). Likaså utgår review-studierna ofta bara från ett enda vetenskapsområde, exempelvis psykologi, trots att det också finns studier med inriktning mot epidemiologi, medicin, miljöpsykologi, skogsvetenskap, landskapsarkitektur med mera.

Ett annat problem är att man i vissa av review-artiklarna lyfter fram naturens fördelar utan att göra en noggrann analys av kvaliteten på de forskningsstudier som man har med. Även om man idag oftast mäter både fysiska och psykiska parametrar räcker det oftast inte särskilt långt när det gäller bevisvärdet eftersom de flesta av de experimentella studierna har få försökspersoner och sällan är randomiserade. Detta påpekas ibland i för övrigt relativt positiva review-studier av naturbaserade interventioner. (Moeller et al 2018, Annerstedt & Währborg 2011). Men när även etablerade forskare, som exempelvis Ming Kuo 2015, gör sammanställningar där de blandar högt och lågt – små studier med större liksom sådant som är ganska självklart och har god evidens med sådant som är mer tveksamt – är det ju lätt som lekman att tro att alla dessa har samma bevisvärde.

Det bästa vore om det gjordes fler randomiserade studier. yvärr är det svårt och dyrt att göra stora randomiserade studier, och även om man gör det kan man ofta bara dra relativt kortsiktiga slutsatser om förbättrad återhämtning. Det går inte att i samma studie ta reda på hur länge effekten sitter i och hur naturens välgörande effekter bidrar till långsiktigt bättre livskvalitet, välmående och eventuellt ett längre liv. Då får man komplettera genom att göra epidemiologiska studier. Det fyller en del av luckorna i kunskapen (men i dessa skattas istället själva naturmiljön väldigt grovt).

/Text: Ann Dolling