Rekreation och friskvård
Senast ändrad: 13 januari 2023
Friskvård handlar bland annat om att leva sunt, äta rätt, sova tillräckligt och vara fysiskt aktiv, gärna utomhus. Mycket av den forskning som finns kring friskvård i utemiljöer handlar om skogsbad i Asien. Denna behandlas i ett annat avsnitt, och tas alltså inte upp här.
I en engelsk studie har man sammanställt ett antal engelska forskningsprojekt där människor deltagit i aktiviteter i miljöer med träd och skog (O´Brien & Morris 2014). Det handlar om fysiska och sociala, kultur- och naturaktiviteter, men också kurser i mentalt välmående. Det framgår att fördelarna med att vara i skogen kan vara att man känner en närhet till naturen, ”har en känsla för naturen”, upplever både ett mentalt och fysiskt välbefinnande, tycker att man lär sig saker och känner social tillhörighet.
När universitetsstudenter på Irland fick promenera på campus och ute i naturen visade det sig att det sistnämnda upplevdes som mer energigivande och vitaliserande och var mer kognitivt stärkande än en stadsvandring (Shrestha et al. 2021). Polska ungdomar mådde psykiskt bättre och hade lägre blodtryck och puls efter att ha rekreerat sig i ett naturreservat (Bielinis et al. 2019).
En annan studie sammanställde forskningsprojekt som handlar utomhusrekreation och dess effekt på mental hälsa (Lackey et al 2019). Forskarna kunde visa att välbefinnande, kognition och återhämtning ökade samt att ångest, depression och stress minskade av aktiviteter ute.
Långvandring har också varit föremål för forskning. Då har man sett att denna relativt tuffa aktivitet inverkar positivt på den mentala hälsan och verkar ha bäst effekt för att dämpa ångest när man ”kämpar med sig själv” (Mau et al. 2021). För den som vill uppnå välbefinnande och njutning är långvandring inte lika effektivt.
En studie från Norge visar att familjer med små barn som går på tur på norskt manér upplever en härochnu-känsla och att de får tid att umgås mer än vanligt (Baklien 2015). I vardagen har de mycket samvaro med andra än bara familjen så vandringen gör att familjen kommer närmre varandra. Naturen är inte det viktigaste under turerna – den verkar mest fungera som en fridfull bakgrund till de sociala relationerna. Föräldrarna upplever också att de får chansen att förmedla kunskap till barnen när de är på tur.
Rekreation i den tätortsnära skogen och i naturreservat och gröna zoner i staden ökade avsevärt i de nordiska länderna under covid-pandemin (t ex Fagerholm et al. 2021, Venter et al. 2021). Både på grund av att man hade lättare att ta sig ut när man jobbat hemma och därför att man valt att vara i skogen för att inte komma för nära andra människor. I USA däremot, minskade friluftslivet hos naturvana personer och de reste heller inte lika långt som tidigare för att delta i rekreativa aktiviteter (Rice et al. 2021). Minskandet berodde på att det funnits restriktioner för resande och troligtvis på att man under pandemin velat undvika de gruppaktiviteter man tidigare hade deltagit i. Även amerikanska ungdomar minskade sina utomhusaktiviteter under pandemin, med sämre psykisk hälsa som resultat (Jackson et al. 2021).
/Text: Ann Dolling