Hur och varför påverkas vi av natur- och djurkontakt?
Senast ändrad: 13 januari 2023
Forskning visar tydligt att människor påverkas positivt av naturvistelser och djurkontakt. Men vad exakt är det i den gröna miljön och kontakten med med djur som ger den goda effekten? Hur går det till?
Natur
Modern forskning har de senaste fyrtio åren arbetat för att finna svaren. Under vägen har det formulerats flera olika hypoteser och teorier*. Vi presenterar några av dem här nedan. Forskarna – som återfinns inom vetenskapsområden som miljöpsykologi, landskapsarkitektur, skog, medicin med flera – utgår från sina respektive expertområden när de formulerar sig. De tittar från olika håll på naturens betydelse för människans hälsa och finner därför olika förklaringar till varför människan reagerar positivt på lugna vistelser i natur. Vissa utgår från vårt ursprung som art eller den enskilda platsens betydelse, andra handlar om hur vi påverkas av olika sorters natur eller av sinnesintrycken därute.
Det kan kanske tyckas lite spretigt och svårbegripligt. Vem har egentligen rätt? Troligen samverkar flera olika faktorer när vi reagerar som vi gör på naturvistelser. Det är inte meningen att man ska ställa teorierna emot varandra. Istället kan man se dem som intressanta inspel som leder forskningen vidare och gör att vi steg för steg kommer närmare någon sorts sanning.
Trots allt finns samsyn kring den bakomliggande orsaken till varför vi mår bra i naturen: Det handlar om vårt biologiska ursprung. Arten människa – Homo sapiens – har levt i naturen i flera hundratusen år. Vi var, och är, en art bland alla andra som vid vissa tillfällen varit hyperstressade och panikslagna därute, och vid andra återhämtat oss och mått bra på platser i naturen där vi känt oss trygga.
Människokroppen (inklusive hjärnan) har inte förändrats särskilt mycket sedan dess. Den ändras inte bara för att över hälften av jordens befolkning idag bor i städer, hänger i barer, sitter vid datorer, shoppar och bor i höghus. Vi är gjorda för ett liv i grönskan och vid vattnet – vi har det i generna efter i uppskattningsvis tiotusen generationer därute. Något inom oss känner igen och gillar synintrycken, dofterna och ljuden på trygga platser i naturen. Det gör att kroppens lugn-och-rosystem går igång.
De flesta – även människor som räknar sig som väldigt urbana – vet nog det där innerst inne. En sak som tyder på det är explosionen av besökare i naturreservat och nationalparker under pandemin, då särskilt storstadsbor sökte sig ut i stora skaror. Det finns också gott om människor i svår sjukdom och livskris som i forskningsenkäter och intervjuer vittnat om hur mycket natur- och trädgårdsvistelser kan betyda när man mår psykiskt dåligt.
Det korta svaret på frågan ”Varför kickar lugnsystemet i kroppen igång i naturen?” blir alltså: För att vi känner oss hemma där. Den som vill ha ett mer utförligt svar kan söka vidare i det urval av forskarnas förklaringsmodeller som presenteras här nedan.
* En hypotes är ett antagande om hur någonting fungerar i verkligheten som ännu inte har bekräftats vetenskapligt. När hypotesen anses bekräftad så blir den en teori.
Teorin om stressreducering (Stress reduction theory, SRT/Den psykoevolutionära teorin, PET)
Detta är en teori som handlar om kroppens fysiologiska, icke viljestyrda reaktioner. Kort sagt: när man är på en trygg, estetiskt tilltalande och härlig plats i naturen aktiveras lugn-och-rosystemet i kroppen. Vi tänker inte på det, det bara händer, nästan direkt. Lika snabbt slår kroppens kamp-, flykt- och stressystem på när vi får syn på en orm, ett stup eller något annat som skrämmer oss.
Det är som om kroppen har en omedveten larmknapp, och en omedveten faran-överknapp. Funktionerna finns där för att de hjälpt oss att överleva genom tiderna och de fungerar fortfarande, menar miljöpsykologen Roger Ulrich, vars banbrytande forskning ligger till grund för teorin.
Ulrich R. (1983) Aestetic and affective response to natural environment. Human Behavior & Environment: Advances in Theory and Research.
Ulrich, R. et al (1991). Stress recovery during exposure to natural and urban environment. Journal of environmental psychology, Vol. 11, s. 201-230.
Teorin om återhämtning av uppmärksamheten (Attention restoration theory, ART)
Denna teori skapades utifrån miljöpsykologerna Rachel och Stephen Kaplans forskning och baseras på hjärnans kognitiva funktioner, närmare bestämt dess sätt att reagera på de sinnesintryck som vi möter i omvärlden.
När paret Kaplan ska förklara varför vi mår så bra i naturen skiljer de på två olika sorters fokus: den riktade respektive den spontana uppmärksamheten (även kallad fascination). När den riktade uppmärksamheten är påkopplad går hjärnan på högvarv, bland annat för att välja bort och skärma av de sinnesintryck vi inte behöver (exempelvis i en stadsmiljö eller på jobbet). Det är stressande och tröttande. När vi vistas i en naturmiljö tar den spontana uppmärksamheten över. Även då möts vi av sinnesintryck – som fågelsång, skogsdoft, grönska och så vidare – men dessa är kravlösa och tröttar inte ut hjärnan utan ger tvärtom återhämtning.
En verkligt återhämtande naturmiljö bör vara en där man tydligt märker att man är på en annan plats än där man blev uttröttad, enligt Kaplans. Den ska också väcka ens nyfikenhet, ge rika tillfällen till fascination och erbjuda möjligheter till en sorts aktiviteter som man uppskattar. Dessutom ska området vara sammanhållet och ha en storlek som erbjuder olika sorters upplevelser.
Kaplan R. & Kaplan S. (1989). The experience of nature – a psychological perspective. Cambridge University Press.
Kaplan S (1995) The restorative benefits of nature: toward an integrative framework. Journal of environmental psychology vol. 15, s 169–182.
Kaplan S. & Bergman M.G. (2010). Directed attention as a common resource for executive functioning and self-regulation. Perspectives on Psychological Science.
Biofiliahypotesen (The biophilia hypothesis)
Människan har en nedärvd förmåga att känna kärlek till allt levande och trivas i naturliga miljöer. Det är därför vi söker oss till naturen och reagerar så positivt där. Den hypotesen kan spåras tillbaka till antikens Grekland, men lanserades i modern tid av den amerikanske biologen (och insektsforskaren) Edward O. Wilson. Han kallade förmågan att känna kärlek till naturen och dess invånare för biofili och menade att den har gynnat vår överlevnad genom tiderna.
Wilson, E. O. (1984) Biofilia – the human bond with other species (Harvard University Press)
Savannteorin (The savannah theory)
Människor tilltalas särskilt av öppna landskap med närhet till vatten. Detta kan bero på att den sortens miljö har främjat vår arts överlevnad sedan våra förfäder traskade omkring på savannen på den afrikanska kontinenten. När man frågat människor världen över vilken sorts natur de föredrar är det ofta just ett öppet landskap med enstaka träd och utsikt mot vatten som beskrivs. Arkeologiska utgrävningar visar också att det var just så våra förfäder förlade sina boplatser.
Orians, G.H. (1986) An ecological and evolutionary approach to landscape aesthetics. Landscape meanings and values s. 3–25 (Allen & Unwin)
Utsikt- och tillflyktteorin (The prospect and refuge theory)
Den mest gynnsamma miljön för människor tidigt i vår historia var på en skyddad plats med utsikt över det närmaste området. Där kunde man hålla koll så att inga rovdjur eller fientliga människor närmade sig och där var man skyddad mot väder och vind. Det var Jay Appleton, professor i geografi, som lanserade teorin.
Appleton J (1975) The Experience of Landscape. John Wiley & Sons, London
Den kulturella inlärningsteorin (The cultural learning theory)
I denna teori har människans uppväxtmiljö huvudrollen. En individ mår bäst där hon känner igen sig från barndomen; i ett landskap med välbekanta växter och djur. Det kan exempelvis förklara varför somliga känner sig hemma vid havet och andra i skogen eller bland asfalt och betong. Teorin skapades av Diane Relf, professor i trädgårdsodling.
Teorin om betydelsespelrummet (Scope of meaning/scope of action)
Vi svarar på olika sätt – beroende på sinnesstämning och tidigare erfarenheter – på sinnesintrycken från den omgivande miljön. Ett småvatten, en skogsdunge eller en stor sten kan, enligt teorin, ha olika betydelse för en person beroende på hur hon mår för tillfället.
Den här teorin förklarar utifrån ett psyko-evolutionärt perspektiv varför naturbaserad rehabilitering kan fungera. Den har tagits fram av Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur vid SLU, som länge forskat kring rehabiliteringsträdgården i Alnarp.
Grahn, P. (1991). Om parkers betydelse: parkers möjligheter att underlätta och berika föreningsverksamhet och arbete på daghem, skolor, servicehus och sjukhus. Diss. Alnarp : Sveriges lantbruksuniv.. Alnarp. ISBN: 9157644578
Teorin om stödjande miljöer (The supportive environment theory SET)
Här går Patrik Grahn vidare och visar att människor som blivit sjuka av stress har stort behov av en stödjande omgivning. Det kan handla om olika miljöer och sociala aktiviteter beroende på var man befinner sig i tillfrisknandet. Grahn betonar också att ett professionellt arbetslag är ett viktigt inslag i den stödjande miljön. Det är teamet som ser till att rehabiliteringen hamnar på rätt nivå.
Grahn, P.; Ivarsson, C.T.; Stigsdotter, U.K.; Bengtsson, I.L. Using affordances as a health-promoting tool in a therapeutic garden. In Innovative Approaches to Researching Landscape and Health. Open Space: People Space 2; Thompson, C.W., Aspinall, P., Bell, S., Eds.; Routledge: London, UK, 2010; pp. 120–159. ISBN 978-0-415-54911-0
Åtta egenskaper hos en lugnande grön miljö
Professor Patrik Grahn som är huvudkälla till de två teorierna ovan har också arbetat fram en teori om vilka karaktärer ett naturområde behöver ha för att ge den bästa avkopplingen. Det handlar om tillgänglighet, rymd, en viss storlek och vildhet men också rofylldhet, artrikedom, utrymme för lek och umgänge och en känsla av historisk förankring.
Grahn, P. & Stigsdotter, U.K. (2010). The relation between perceived sensory dimensions of urban green space and stress restoration. Landscape and Urban Planning, 94 (3), 264–275. https://doi.org/10.1016/j.landurbplan.2009.10.012
Jonathan Stoltz, Patrik Grahn (2021) Perceived sensory dimensions: An evidence-based approach to greenspace aesthetics, Urban Forestry & Urban Greening, Volume 59, 2021,126989, https://doi.org/10.1016/j.ufug.2021.126989.
Djur
Hur och varför människan påverkas positivt av djurkontakt är också viktigt att försöka förklara och belägga. Forskarna – som finns inom ämnesområdena psykoterapi, hälsovetenskap, beteendevetenskap, geriatri med flera – talar bland annat om djurs lugnande påverkan genom exempelvis beröring. De kan också ha en funktion för att motivera och stödja barn, ungdomar eller vuxna på olika sätt. Dessutom kan djurkontakt ge människor en chans till meningsfulla aktiviteter och en känsla av sammanhang.
Det finns positiva forskningsresultat, men det behövs fler experimentella studier, och efter det fler sammanställningar och metaanalyser.
I sitt arbete använder forskarna olika förklaringsmodeller. Teorierna behandlar människans gensvar gentemot andra individer, men också gentemot den omgivande naturen.
Biofiliahypotesen (The biophilia hypothesis)
Människan har en nedärvd förmåga att känna kärlek till allt levande och trivas i naturliga miljöer. Det är därför vi söker oss till naturen och reagerar så positivt där. Den hypotesen kan spåras tillbaka till antikens Grekland, men lanserades i modern tid av den amerikanske biologen (och insektsforskaren) Edward O. Wilson. Han kallade förmågan att känna kärlek till naturen och dess invånare för biofili och menade att den har gynnat vår överlevnad genom tiderna.
Wilson, E. O. (1984) Biofilia – the human bond with other species (Harvard University Press)
Teorin om djur som socialt stöd
Djur kan utgöra ett socialt stöd för människor på flera olika sätt. De finns som sällskap, ger respons på olika sätt och erbjuder känslomässig och fysisk närhet. När det gäller sociala gruppvarelser som hund och människa är det helt enkelt så att hunden fungerar som människans flock och tvärt om: En person som lever i enpersonshushåll kan känna sig mindre ensam tack vare en lagom kelig innekatt. Barn kan finna tröst och stöd hos familjens hund när det är en stökig situation hemma.
Djur kan också indirekt stärka sociala band mellan människor. Den som har en hund måste gå ut med den varje dag och har då ofta lätt att få kontakt med andra hundägare eller människor som tycker om hundar. För den som har en häst gäller samma sak. Det blir ett sätt att utöka sin flock.
Wood L, Martin K, Christian H, Nathan A, Lauritsen C, Houghton S, et al. (2015) The Pet Factor - Companion Animals as a Conduit for Getting to Know People, Friendship Formation and Social Support. PLoS ONE 10(4): e0122085. doi:10.1371/journal.pone.0122085
Hilde Hauge, Ingela L. Kvalem, Marie-José Enders-Slegers, Bente Berget & Bjarne O. Braastad (2015) Persistence during Tasks with Horses in Relation to Social Support, General Self-efficacy and Self-esteem in Adolescents, Anthrozoös, 28:2, 333-347, DOI:10.1080/08927936.2015.11435406
Anknytningsteorin (Attachment theory)
Människan har ett behov av att knyta an till andra för skydd och överlevnad. Det börjar redan när vi föds och följer oss sedan genom hela livet. Behovet är medfött, menar psykoanalytikern och psykiatrikern John Bowlby som skapade teorin.
För personer som av olika skäl har svårt att knyta an och känna tillit till andra människor kan ett sällskapsdjur fylla en del av detta behov. Det finns många likheter mellan relationen barn–förälder och människa–hund, menar forskarna. En hund är beroende av sin matte eller husse ungefär som ett barn av sin förälder. Relationen innebär dessutom ofta att man både får ge och ta emot närhet och trygghet. Därför kan en hund eller ett annat sällskapsdjur enligt forskarna fungera bra i en terapisituation eller med en människa som känner sig ensam. (Det är dock viktigt att man märker att djuret är bekväm i situationen).
Men relationen mellan en människa och ett djur skiljer sig samtidigt från mellanmänskliga förbindelser. Vi delar ju inte språk, annat än via rörelser och beröring. Djuren förmedlar sina känslor via beteendet istället, vilket gör att de kan uppfattas som mer ärliga.
Bowlby, J. (1969). Attachment and loss, Vol. 1. Attachment. New York, NY: Basic Books.
Bowlby, J. (1973). Attachment and loss, Vol. 2. Separation: Anxiety and anger. New York, NY: Basic Books.
Bowlby, J. (1977) Making and breaking of affectional bonds. 1 Etiology and psychopathology in light of attachment theory. British journal of psychiatry 130:.201-210.
Rockett, B. and Carr, S. (2014) Animals and Attachment Theory. Society & Animals 22:415-433
/Text: Åsa Ottosson