Optiska satellitsensorer genererar regelbundet bilder av jorden vilket ger värdefull data vid klassificering av vegetation och analys av skogstyper. Genom att kombinera optiska data med laserdata kompletteras informationen med detaljer om terräng- och vegetationsegenskaper.
Satelliter med optiska sensorer genererar bilder av jorden över relativt stora områden och är användbara vid framställning av vegetationskartor eller för att uppskatta specifika vegetationsparametrar.
Sensorerna fungerar i den optiska delen av våglängdsspektrat, och inkluderar synliga, nära infraröda och kortvågiga infraröda våglängder. Dessa våglängder är användbara för att skilja mellan skogstyper samt andra vegetationsklasser. Satellitsensorer som vanligen används för detaljerad kartläggning inkluderar SPOT, Landsat, och Sentinel-2 med måttlig upplösning (pixelstorlek 10 till 30 m).
Optiska satellitdata kan kombineras med laserdata eftersom färginformationen i optiska satellitdata kan urskilja olika vegetationstyper medan laserdata ger kompletterande information om terräng- eller vegetationsegenskaper. Ett aktuellt exempel är tillämpning av data från satelliten Sentinel-2 vid trädslagsklassning, Sentinel-2 ger en ny bild över ett område ca var 3:e dag samt innehåller mer information i de s.k. ”red-edge” våglängderna.
Satellitbild över Umeå, satellit Sentinel-2, 10m upplösning.
1/1