Bakgrund
Att upprätthålla skogslandskap är essentiellt för att nå de Globala målen för hållbar utveckling, inklusive att avskaffa fattigdom och hunger (mål 1 och 2), bekämpa klimatförändringarna (mål 13), och ekosystem och biologisk mångfald (mål 15). Globalt hyser skogar 80% av jordens biodiversitet och erbjuder ekosystemtjänster till ett värde av 129 biljoner dollar per år. Dock är 50% av skogslandskapen utarmade, vilket har en negativ effekt på 3.2 miljarder människors välbefinnande. Sedan 1990-talet har mer än 400 miljoner hektar skog försvunnit världen över. Takten i utarmandet har avtagit, men trenden fortsätter, särskilt i utvecklingsländer med hög biodiversitet.
Pandemins påverkan
Biodiversitets- och skogsbevarande insatser för att uppnå Agenda 2030 har funnits sedan innan covid-19-krisen, men pandemin medför nya utmaningar utöver de befintliga. Förutom virusets direkta folkhälsoeffekter har indirekta effekter genom ekonomisk nedstängning lett till att 400 miljoner människor förlorat sina jobb, vilket inneburit en storskalig återvandring från stad till landsbygd. Majoriteten av världens fattiga och de som är utsatta för hunger lever i rurala områden, och ofrivillig migration på grund av ekonomiska besvär hotar att öka dessa problem. Skogar utgör ett säkerhetsnät för rurala samhällen genom att förse vilda djur och växter, foder, rent vatten, ved och andra skogsprodukter utom timmer, och människor tenderar att förlita sig mer på sådana resurser i tider av nöd.
Covid-19 ändrade hur skogar användes och förvaltades världen över. Projektet syftade till att studera skogarnas roll i att bidra till försörjningstryggheten i rurala områden i en tid med ekonomisk kris utan motstycke (covid-19) för att identifiera policymekanismer som bidrar till att bygga mer uthålliga och hållbara system för interaktion mellan människa och natur.
Tre nyckeltrender
Vi identifierade tre nyckeltrender som ändrar skogsanvändningen i rurala områden i många låginkomstländer. För det första kommer ökad återvandring troligen återbefolka rurala områden, vilket i sin tur ökar skogsanvändningen. För det andra förknippas dessa migrationstrender med minskade möjligheter för lönearbete i rurala områden, något som förstärker hushållens behov av skogens resurser för sitt uppehälle. För det tredje kan osäkerhet i arbetsmarknaden utanför jordbruket leda till återinvestering i jordbruksbaserad produktion som driver ny avskogning. Vi vill förstå hur dessa trender påverkar människors interaktion med skogen både direkt efter pandemin och på lång sikt.
Projektet
För att studera dessa processer valde vi Indien som studieobjekt. Indien, ett land av otrolig mångfald, är ett mikrokosmos för biofysisk och socioekonomisk mångfald. Forsknineng genomfördes på tre platser som representerar kontrasterande ekologiska miljöer och skogsförvaltningsregimer, där några av projektets forskare hade varit involverade i mer än tio år. Denna komparativa undersökning gav en unik möjlighet att förstå hur skogslandskap har figurerat i överlevnadsstrategier och därmed också rurala samhällens resiliens.
Forskningen tog upp tre drivkrafter för förändring. Först, baserat på befintliga fynd som visar att skogar utgör ett skyddsnät för landsbygdens försörjning, dokumenterade vi ändringar i skogsanvändning som svar på de förskjutningar i ekonomi och styrning som förknippades med covid-19-krisen. För det andra identifierade vi ändringar i skogens hälsa och struktur inför ökat tryck på grund av återvandring till landsbygden. För det tredje identifierade vi tidigare och pågående policyingripanden som gynnat försörjningsresiliens och hållbar användning av skogar.
Förväntad samhällsnytta
Projektet gav en robust vetenskaplig analys av hur covid-19 förändrade relationen mellan människa och miljö i skogslandskap i Indien, med bredare konsekvenser för andra skogsområden i världen. Detta bidrog till Sveriges biståndspolitiska policyramverk från 2016, som ligger i linje med de globala målen och har miljö och klimatförändringar som fokusområden.
Uppgifterna som samlades in stöder Sveriges förmåga att visa tydligt ledarskap i implementeringen av policyer som främjar de globala målen både nationellt och internationellt.
Det rådande fokus på hälsa och ekonomi är essentiellt, men ett långsiktigt perspektiv som tar hänsyn till skapandet av motståndskraftiga skogslandskap är livsviktigt. På en policynivå innebar krisen en makalös möjlighet att vända den globala paradigmen mot mer hållbarhet och en grönare och mer inkluderande ekonomi.
