Bakgrund
Bergsområden har en central betydelse för flertalet ekosystemtjänster och är mycket viktiga för den biologiska mångfalden. De är dessutom ofta bebodda av människor som är både fattiga och socialt marginaliserade. Dessa befolkningar har över generationer anpassat sig till den utsatta miljö de lever i och har lärt sig att hantera de många miljömässiga risker som det innebär att leva i bergslandskap. Resiliens kan beskrivas som den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas.
Detta forskningsprojekt handlar specifikt om vad resiliens innebär för småskaliga bönder som lever på bergssidorna i den så kallade Mid-Hill-regionen i Nepal. Vi undersöker vilka strategier och praktiker bönderna använder för att hantera de risker de kan möta i sin vardag, framförallt genom de långsiktiga investeringar de gör i det landskap de lever i. Det kan till exempel handla om att bygga terrasser, bevattningsanläggningar och att bruka skogsområden för specifika ändamål. Många av bergsbönderna är mycket fattiga och deras handlingsalternativ är därför ofta väldigt begränsade. Det är mycket viktigt att undersöka vilken rörelsefrihet befolkningen har för sina handlingar (så kallad agens) och hur denna rörelsefrihet påverkas av och begränsas av de ekonomiska och sociala strukturerna i samhället.
De nepalesiska bergsområdena drabbas av regelbundet återkommande naturkatastrofer som jordbävningar, jordskred och översvämningar. De globala klimatförändringarna har ökat risken för sådana katastrofer, samtidigt som vädret blivit allt mer oberäkneligt. Befolkningens förmåga att hantera risker i jordbruksproduktionen utsätts därmed för stora påfrestningar. Samtidigt sker även stora ekonomiska och sociala förändringar på den nepalesiska landsbygden. Den främsta av dessa är den stora ökningen av människor som emigrerar från bergsområdena på kort och lång sikt, både till inhemska städer och till utlandet, främst Mellanöstern och Malaysia. Den kanske viktigaste komponenten i de långsiktiga landskapsinvesteringarna i landskapet består av arbetskraft och när stora mängder män migrerar så innebär detta med all sannolikhet att förmågan att bruka marken och investera i landskapet förändras. Detta kan ha stor inverkan på hushållens förmåga att hantera risk och det är också troligt att deras strategier för att minska risker förändras. Denna fråga är dock ännu inte särskilt beforskad.
Projektet
Detta forskningsprojekt studerar och jämför tre skilda bergslandskap i Nepal, vilka ligger på olika höjdnivåer. Syftet är att undersöka hur de pågående ekologiska, ekonomiska och sociala förändringarna påverkar småbrukarnas strategiska och kontinuerliga investeringar i odlingslandskapet. Vi utforskar hur böndernas föreställningar om risker påverkar deras investeringar i landskapet, om och hur strategier skiljer sig mellan olika sociala grupper (så som klass, kast, etnicitet, genus) och hur dessa föreställningar och strategier påverkar böndernas matsäkerhet, deras långsiktiga förmåga att hantera förändringar och hur deras agerande i sin tur påverkar landskapet.
Forskningen baseras på etnografiska och agro-ekologiska metoder, bestående av deltagande observation, olika former av intervjuer och fältvandringar tillsammans med bönder och andra aktörer. Forskningsgruppen består av tvärvetenskapliga forskare med lång erfarenhet av forskning om utvecklingsproblematik, bergslandskap, odlingssystem och sociala förändringsprocesser.
Det är av väldigt viktigt att förstå hur människor i bergsområden agerar och investerar i landskap för att både kunna försörja sig och gardera sig mot miljöförändringar och katastrofer. Sådan kunskap är avgörande för att stödja småbrukares möjligheter till försörjning och kan bidra till att formulera mer skräddarsydd och riktad utvecklingspolitik, samt skapa projekt för att uppnå hållbar utveckling och en uthållig användning av naturresurser.
Figuren ovan: En karta som visar de två studerade områdena: Rampur. Ramechhap och Silame Sakhajor, Sindhuli.
