Tvärvetenskaplig projekt som undersöker kopplingarna mellan intressekonflikter och den socioekonomiska dynamiken där jordbruket minskar och skogen expanderar i mångkulturella bergssamhällen i Nepal.
Bergsområden har en central betydelse för flertalet ekosystemtjänster och är mycket viktiga för den biologiska mångfalden. De är dessutom ofta bebodda av människor som är både fattiga och socialt marginaliserade. Områdena drabbas av regelbundet återkommande naturkatastrofer. Himalayas ekosystem ger försörjning åt miljontals människor och den nuvarande bedömningen är att Himalaya kommer att uppleva minst tre gånger så stor påverkan från klimatförändringar än någon annan region.
Den här forskningen fokuserar på den nepalesiska delen av Himalaya som är ett tydligt exempel på hur fattigdom och miljöförändringar är problem som ofta är sammanlänkade. Nepalesiska Himalaya härbärgerar en hög biologisk mångfald och avskogningen gick fort i området på 1950-70 talet. Sedan dess har man genomfört ett s.k. byskogsprogram, och en snabb utflyttning från landsbygden under de senaste decennierna har medfört stora förändringar i jord- och skogsbruket. Det har i sin tur lett till en anmärkningsvärd återväxt av skogen. Men i spåren av skogens återhämtning har en andra generation av problem uppstått; nämligen en ökning av vilda djur i jordbruksområden. Bönder beskriver hur antalet apor växer och refererar till dem som skadedjur. På samma sätt förekommer fåglar, som brukade komma i små grupper, nu i svärmar om tusental. Detta betyder dock inte att mångfalden av vilda djur nödvändigtvis har ökat, snarare att det sker en selektiv expansion av de djur som drar nytta av eller anpassar sig till jordbruksmark.
Vår pågående forskning indikerar skördeförluster som ligger på 20-80%, vilket blir en drivkraft till att sluta bruka jordbruksmark. Problemet är inte jämnt fördelade över Nepals olika befolkningar och landskap. Nepal är ett samhälle med djupa ekonomiska och sociala skillnader, och de ökande intrången av vilda djur är särskilt märkbara i de högre bergsområdena, där de fattigaste och mest socialt marginaliserade befolkningarna bor.
Den nepalesiska statens skogs- och djurlivsrelaterade politik har inte hjälpt bönderna. Den driver en strikt linje av bevarande av alla typer av vilda djur, inklusive de som blir skadedjur, och all jakt är olaglig. Deras arbetssätt tenderar att vara tekniskt utan dialog med den drabbade befolkningen, och relevanta organisationer i civilsamhället har inte heller engagerat sig i problemet.
Utmaningarna med vilda djur i jordbrukslandskap är nu så stora att det är ett existentiellt problem för självförsörjande småbrukare. Det är därför oerhört viktigt att förstå hur situationen med kraftiga intrång av vilda djur har uppstått och konsekvenserna för både försörjning och ekosystem på landsbygden. Denna fråga är dock dåligt beforskad.
Detta tvärvetenskapliga forskningsprojekt avser att undersöka kopplingarna mellan nämnda intressekonflikter och den socioekonomiska dynamiken där jordbruket minskar och skogen expanderar i mångkulturella bergssamhällen i Nepal. Vi kommer också att utforska politiska och praktiska åtgärder för att hantera detta problem som många byar i Himalaya står inför.
Forskningen baseras på olika former av intervjuer och fältvandringar, kombinerat med försök av praktiska åtgärder och dialoger mellan lokala samhällen och tjänstemän på olika nivåer. Därmed avser vi att bidra till kunskap och konstruktiva dialoger för policy och praktiska lösningar som bidrar till att bevara både lantbruk och biologisk mångfald inom samma bergslandskap.
Dil Khatri Bahadur, forskare, avdelningen för landsbygdsutveckling, SLU,