Systemlandskap: en kritisk systemansats till urban hållbarhet (SysLa)

Bakgrund och syfte

Antalet stadsdelar med hållbarhetsambitioner växer. Det är dock inte klart i vilken utsträckning sådana områden faktiskt uppnår miljö- och resurseffektivitet, eller hur långt enbart tekniska och arkitektoniska åtgärder kan ta oss mot en globalt hållbar utveckling. Kan till exempel mänsklig beteendeförändring, dvs hållbara livsstilar, vara mer avgörande än tekniska lösningar för att uppnå global hållbarhet? För att skapa framtidens hållbara städer är det således viktigt att undersöka den relativa betydelsen av, och förhållanden mellan, urbana livsstilsfrågor och den byggda miljön, vilket var syftet med denna studie. Vidare var en frågeställningarna huruvida formella hållbarhetsambitioner i stadsutveckling leder till kvantifierbar progression mot ökad resurseffektivitet ur ett brett systemperspektiv?

Teori och metod

En fallstudie genomfördes i Rosendal i Uppsala - en stadsdel med uttrycklig ambition att vara "hållbar" genom certifiering från Sweden Green Building C ouncil (SGBC ). Fallstudien var tvärvetenskaplig och undersökte tre kompletterande teman i parallell: 

Planerarnas, arkitekternas och byggherrarnas intentioner – VISIONER
Målet var här att få insikt i vilka intentioner som fanns gällande hållbar utveckling av Rosendalsområdet. Planeringsdokument analyserades, och plan- och byggaktörer intervjuades.

Hushållens vardagspraktiker och perspektiv – REAKTIONER
Här undersöktes vad som gynnar respektive hindrar hållbara livsstilar, med särskilt fokus på den byggda miljöns inverkan på de boendes konsumtionsmönster. Kvalitativa intervjustudier genomfördes, samt en kartläggning av de boendes rörelsemönster och vardagsrutiner.

Biofysisk resursanvändning och hållbarhetsindikatorer - UTFALL
Här undersöktes biofysiska konsekvenser av planerarnas visioner och de boendes livsstilar. Till grund låg en systemanalys av flöden som energi (tex bränslen, elektricitet, värme), material (tex betong, metaller, trä etc), mat, transporter och mänskligt arbete. Datan analyserades sedan genom att beräkna och bedöma olika index och hållbarhetsindikatorer.

Huvudresultat

Studien tog reda på vilket resursavtryck som uppstår pga. den byggda miljön och de boendes livsstilar i Rosendal. Exempelvis kvantifierades samtliga bakomliggande resurser som krävs för att bygga och upprätthålla livet i Rosendal. Detta totala resursavtryck delades in i underkategorier, varav de fem viktigaste kunde identifieras:

1. Långdistansresor;
2. Hygienprodukter;
3. Bil, pendling;
4. Köttkonsumtion och
5. Sportutrustning och verktyg.

Medan skillnaden mellan dessa kategorier endast är marginell, är deras övergripande betydelse för hållbarhet ur ett systemperspektiv betydande, och representerar således de främsta drivkrafterna bakom det stadsliv som undersöktes. Viktigt att notera är att till dessa tillkommer ytterligare 36 andra insatskategorier, vilka tillsammans representerar den totala resursanvändning som krävs för att upprätthålla livet i Rosendal. Sett i ljuset av de index och hållbarhetsindikatorer som beräknades, avslöjade studien att både den byggda miljön och de boendes livsstilar är mycket ohållbara. Ur ett globalt perspektiv på resursanvändning, innebär exempelvis livet i Rosendal ett resursavtryck som är mer än 70  gånger högre än sin rättvisa och hållbara andel.

Konklusion

Hållbart boende var del av marknadsföringen av bostäderna i Rosendal. Inom hållbar stadsutveckling är vanliga strategier att prioritera högteknologiska och effektivitetsinriktade lösningar. Slutsatserna från detta projekt står emellertid i stark kontrast till sådana stadsbyggnadsideal, då resultaten visar att tekniska lösningar påverkar urban hållbarhet endast  på marginalen. För att planera och bygga framtidens hållbara städer är det således viktigt att prioritera de aspekter av stadslivet som har störst potential att åstadkomma reella och stora effektiviseringsvinster i praktiken. För detta ändamål är följande slutsatser från projektet särskilt intressanta: 

• Trendiga (högteknologiska) lösningar skrapar knappt på ytan vad gäller ökad hållbarhet ur ett totalperspektiv. 
• Stadslivet upprätthålls till mycket stor del av importerade icke-förnybara resurser, varför progression mot ökad hållbarhet förutsätter en övergång till, och bättre nyttjande av, förnybara resurser i högre grad. 
• Daglig användning av el, värme och vatten (konstanta flöden) är av mindre betydelse än materialanvändning i byggfasen (engångsinvesteringar). 
• Stora effektivitetsvinster kan uppnås genom att utforska alternativa byggmaterial, återvinna material i större utsträckning, och förlänga byggnaders livslängd. 
• Effektivare planlösningar och andra sätt att dela resurser och utrymmen har potential att åstadkomma stora effektiviseringsvinster. 
• Ytsmarta (små) lägenheter innebar i denna studie en användning av betong och vitvaror per capita som är högre en rikssnittet.
• Planering och gestaltning bör prioritera boendeformer och livsstilar som minskar materialanvändning per capita; tex. byggnadsmaterial, men även resurser förknippade med mobilitet och privat konsumtion. 

Populärvetenskapliga publikationer och studentuppsatser 

Reportage i Uppsala Nya Tidning, 2016-08-26.

Giotas, A. Tillsammans kan vi greppa hållbar samhällsbyggnad? Ett försök att se helheten genom ögonen på tolv samhällsbyggnadsaktörer med olika förutsättningar och roller.

Hussein, W. (2016). Assessment and Analytical Framework for Sustainable Urban Planning and Development: A Comparative Study of the C ity Development Projects in Knivsta, Norrtälje and Uppsala.

Jarvis, H. (2016). Sopsortering som exempel på ekologisk modernisering: en kritisk fallstudie av sopsorteringen i Smaragden.

Maassen, J. (2017). Food consumption in Rosendal – The environmental support to diets in a “green” urban district.

Magnusson, P, and Broström, S. (2015). Siktet mot en hållbar stadsutveckling: en fallstudie och analys av hur ett arbete mot hållbar stadsstadsutveckling går till och hur dessa mål tillämpas på byggnationen Smaragden, Rosendal.