Forskningsprojektets målsättning var att identifiera överensstämmelser och skillnader
mellan forskningsresultat om bebyggelsetäthetens effekter och den praktiska
användningen av förtätning som motiv för hållbart samhällsbyggande i Sverige. (Samarbete med Chalmers tekniska högskola)
Förtätning kan betraktas som en dominerande strategi i nuvarande stadsutveckling, understödd exempelvis av UN Habitat (2014) som rekommenderar en täthet på 150 invånare per hektar för att uppnå målet Hållbara städer och samhällen. Samtidigt som flera forskare förespråkar förtätningens positiva effekter så betonar andra vikten av att uppmärksamma förtätningens negativa konsekvenser.
Forskningsprojektets målsättning var att identifiera överensstämmelser och avvikelser mellan forskningsresultat om bebyggelsetäthetens effekter och den praktiska användningen av förtätning som strategi för hållbart samhällsbyggande i Sverige.
För att uppnå detta gjordes två initiala kartläggningar och analyser: en första av det vetenskapliga kunskapsläget rörande täthet och dess effekter och en andra av användningen av täthet och förtätning – som motiv i kommunal översiktlig planering.
Syntesens målsättning var att identifiera konsistens och diskrepans mellan forskningsläge och praktik. I de fall där praktisk användning inte matchade kunskapsläget beskrevs graden av över- eller underskattning av effekterna av täthet. Vidare beskrevs även positiva och negativa effekter som inte beaktades av praktiken eller inte blivit föremål för forskning.
Forskningsprojektets resultat kan påverka forskningsagendan genom att peka ut angelägna kunskapsluckor. Det kan även förse praktiken med bättre grunder för strategier och beslut när det gäller täthet och förtätning.