Klara torka – ett ramverk för resiliens i forna samhällen

Projektet

SAFAR-projektet syftar till att utveckla ett kvantitativt ramverk för att förstå motståndskraften hos forna samhällen som påverkats av en övergång till torrare klimatförhållanden (d.v.s. uttorkning). 

På grund av det stora antalet potentiella faktorer, såväl som deras icke-linjära inbördes samband, är det komplicerat att lösgöra deras individuella påverkan till en gemensam motståndskraft. I ett försök att på ett heltäckande sätt dokumentera dessa faktorer och bedöma deras relevans för motståndskraft mot uttorkning i forna sammanhang, kommer SAFAR-projektet att utveckla ett ramverk. Detta kommer att konstrueras baserat på en iterativ process av utveckling och ständig förbättring, med tre viktiga sammanlänkade stadier:

1. Utveckling av ett ramverk. Med hjälp av modern litteratur kring resiliens (motståndskraft) kommer vi att skapa en uttömmande lista över socio-politiska, ekonomiska och miljömässiga faktorer (se fig. 1) som bidrar till motståndskraft mot uttorkning och hur de mäts i det moderna sammanhanget och därmed kan ha bidragit till motståndskraft mot torka i det förflutna. Alla dessa egenskaper kommer att kartläggas i ett konceptuellt ramverk, tillsammans med deras upplevda betydelse i moderna sammanhang och potentiella relationer med varandra.
2. Proxykodning av variabler. Baserat på befintlig litteratur om forna samhällens klimat kommer vi att systematiskt gå igenom egenskaperna i ovanstående ramverk, plus lägga till andra potentiellt relevanta faktorer som diskuteras, vilket föreslår sätt på vilka de kan kvantifieras med hjälp av så kallade "proxies" härledda från paleo-bevis. En proxy är en indirekt indikator på information från det förflutna; paleoklimatdata kan till exempel spegla förändringar i nederbörd men mäter det inte direkt. Vi kommer också att bedöma tillförlitligheten för varje proxy, baserat på hur korrekt en indikator den är och vilken annan påverkan den kan ha. Detta kommer att resultera i projektets slutprodukt, SAFAR-ramverket, konstruerat som en guide för att omvandla paleodata till jämförbara resiliensvariabler. Detta kommer också att inkludera utvecklingen av Excel-kalkylblad som använder dessa data för att automatiskt beräkna dessa egenskaper och en mängd relaterade osäkerheter och konfidensmått. Till exempel kommer lokaliseringen av bosättningar att användas för att beräkna andelar av markanvändningspotential och den geografiska mångfalden av artefakter som en proxy för storleken på handelsnätverk. Att ha ett ramverk konstruerat på detta sätt möjliggör en kvantitativ korsjämförelse som tar hänsyn till komplexiteten i resiliens och effektiviserar studiet av ytterligare fallstudier. SAFAR-ramverket kan också användas för att bedöma riktningar för framtida forskning i alla fallstudier, antingen genom att identifiera saknade bevis eller brister i beviskvaliteten.
3. Fallstudier. Vi kommer att tillämpa SAFAR-ramverket på fem fallstudier för att testa och förfina det: (1) Neolitiska Irland, (2) Bronsålderns Indusdalen, (3) Bronsåldern Peloponnesos, (4) Antika Nedre Mesopotamien och (5) den klassiska Yucatán-halvön. Dessa valdes ut på grund av en hög täthet av datamängder och deras mångfald – vad gäller klimat- och miljöförhållanden, såväl som social och teknisk komplexitet. Detta kommer att möjliggöra en förfining av ramverket utan att vara partisk mot en viss region eller forskningskultur. Viktigt är att när vi matat in all data för fallstudierna till SAFAR-ramverket kommer vi att bedöma den mest relevanta uppsättningen av faktorer för motståndskraft mot torka i varje exempel. Detta kommer att ge ny insikt i dessa fallstudier och genom att jämföra dem kommer vi att nå nya slutsatser om förekomsten eller frånvaron av generaliserbara regler för motståndskraft mot uttorkning.

Publikationer

Jacobson, M.J. 2022. Archaeological evidence for community resilience and sustainability: a bibliometric assessment. Sustainability 14(24): 16591. https://doi.org/10.3390/su142416591