I samhällets arbete med att bromsa klimatförändringarna förekommer dilemman och osäkerhet kring hur klimatförändring kan minska, och hur samhället ska prioritera mellan olika mål. Konflikter kan uppstå mellan grupper med olika syn på vad som är sant och rätt om framtiden. Aktörerna i dessa konflikter talar ofta om förtroendeklyftor och om brist på tillit som ett problem.
Ett exempel är skogens roll i att minska klimateffekterna. Intensifiering med mer avverkningar, plantering, snabbväxande träd, uttag av biobränsle och gödsling, väntas ge högre tillväxt som binder kol. Men minskad avverkning och intensitet sägs också bevara bundet kol och biologisk mångfald. Olika aktörer och experter gör olika bedömningar.
Diskussionen om vad som är sant och rätt är intensiv. Denna diskussion nådde än mer allmänna debattarenor när SVT publicerade sin programserie Kampen om skogen. Skogsbruksorganisationer skrev att tonläget oroade och att de saknade förtroende för SVT, miljöorganisationer att det var bra att samtalet om skogen nådde ut till vanligt folk. Aktörer utbyter uppfattningar om skogen och framtiden, och säger också att de inte litar på andra aktörer och vad de säger och gör.
Fler spänningar uppstår i klimatåtgärdernas spår: Vindkraft kritiseras för påverkan på biologisk mångfald och landskapsbild, elektrifiering av transportsektorn kräver brytning av jordartsmetaller, minskad köttkonsumtion kan leda till igenväxande naturbetesmarker och minskad biologisk mångfald. Dessa frågor är tekniska men handlar också om förväntningar på hur det offentliga och demokratiska samtalet ska föras. När omstridda frågor diskuteras i diskussionsforum och möten förekommer ord som ”tillit”, ”misstroende” och “förtroendeklyfta” när aktörer beskriver relationerna och kommunikationen med andra aktörer, hur situationen är och hur de önskar att den var.
I det här forskningsprojektet undersöker vi hur oenighet kan uttryckas utan att parternas förtroende för varandra skadas, och hur de kan undersöka situationen istället för att stänga ner diskussionen.
Konflikter kan vara både konstruktiva och destruktiva. De är konstruktiva eftersom oenighet och motstridiga målbilder pekar på behovet av politiska överväganden. De är destruktiva när kommunikationen är bristfällig och våldsam.
Tillit är något som har visat sig nödvändigt för framgångsrik konflikthantering kring naturresursförvaltning. För att förbättra situationen är det avgörande att förstå vad de samhällsaktörer som uttrycker oro kring tillitmisstro menar, och vilka sociala processer som är involverade när tillit och misstro förändras.
Vi kommer att undersöka innebörden som de olika involverade aktörerna lägger i begreppen tillit och misstro, samt forska om hur tillit och misstro förändras i och genom text och samtal mellan aktörer. I många fall betraktas tillit och misstro som två motsatta begrepp, där antingen eller gäller, och som något som kan fixeras och mätas. I kontrast till detta utgår denna forskningsansats ifrån att tillit och misstro skapas dynamiskt i det sociala samspelet mellan aktörerna, och att de hänger ihop.
Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att utveckla dialogiska tillvägagångssätt som är användbara för samordning av kunskap och agerande vid styrning kring frågor om klimat och biologisk mångfald när kunskap är omtvistad och aktörer uttrycker misstro, rädsla för misstro eller önskan om tillit, och när dessa sociala relationer riskerar att göra styrningsprocedurer förvirrande.
Projektet omfattar analys av användningen av tillit-misstroende-relaterade ord i media och sociala medietexter; analys av samtal i möten om styrningsprocesser; fokusgruppsintervjuer om erfarenheter av tillit och misstro; och workshops för att utveckla föreslå, och prova rutiner för att hantera tillit och misstro.
Projektet stöds av organisationer som är involverade i naturresursförvaltning och policyproduktion med olika, potentiellt motstridiga perspektiv. Dessa organisationer delar en önskan att hantera dialog och tillit på konstruktiva sätt och bidrar till forskningen med förslag på fallstudier, erfarenhetsutbyte och reflektioner kring analysens och rekommendationernas användbarhet.
