Djurplankton har en central plats i den pelagiska näringsväven och speglar och påverkar växtplankton- och fisksamhällen. Sammansättningen och biomassan i djurplankton förändras vid många olika miljöförändringar, t.ex. eutrofiering, försurning, kontaminering med metaller, klimat och förändringar av fiskfaunans sammansättning och biomassa. En analys av djurplanktonsamhällen ger därför information om effekter av många olika typer av miljöstörningar.
Tre huvudsyften med djurplanktonundersökningar
- Genomföra en taxonomisk inventering eller upprättande av artlista. Detta kan utföras baserat på kvalitativa prov (håvprov) eller kvantitativa prov. Artsammansättningen ger möjligheter att avläsa mer drastisk miljöpåverkan bl.a. genom förekomst eller frånvaro av indikatorarter.
- Utvärdera djurplanktons roll i ekosystemet under ett enskilt år eller enskilt tillfälle. Detta kräver kvantitativa prov i vilka arters individtäthet bestäms och biovolym eller biomassa beräknas. Bestämning av storlekssammansättning och/eller utvecklingsstadium och reproduktionsstatus utgör delmål. Många provtagningar per år rekommenderas eftersom samhället ofta uppvisar en kraftig säsongsdynamik. Detta skall kompletteras med data om fisk, växtplankton och vattenkemi för att beskriva ekosystemet.
- Fortlöpande följa djurplanktons mellanårsvariationer och eventuella trender. Detta kräver kvantitativa prov i ett mångårigt program. Arters individtäthet, storlekssammansättning och/eller utvecklingsstadier och beräknad biovolym eller biomassa bestäms flera gånger under varje säsong för beräkning av centralvärden och fördelning av mätvärden för varje säsong. Frekvensen av provtagningar varje säsong påverkar starkt den tid som krävs för att påvisa långtidsförändringar (trender). Kompletterat enligt punkt 2 ovan beskrivs hela det pelagiska systemets utveckling över längre tid.
Kända problem i databaserna
Bestämningarna av biovolym är mer osäkra än bestämningarna av individantal. Försiktighet ska därför iakttas vid dataanalys av biovolymer av enskilda arter.
Notera också metodbytet för biovolymsbestämning av hoppkräftor 2005 som gör att systematiska skillnader i hoppkräftornas biovolym kan förekomma mellan perioderna före och efter 2005.
Huvudsakligen har såll med en maskvidd av 0,04 mm använts. Detta innebär att förekomsten av små hjuldjur (t.ex. Ascomorpha minor och Polyarthra minor) möjligen kan vara underskattad, men i vad mån små rotatorier verkligen kan passera genom sållet är för närvarande oklart.
Nuvarande mätmetod
Gäller från och med april 2005
Metoden beskrivs i Undersökningstyp - Djurplankton i sjöar (Havs- och vattenmyndigheten).
Provtagningen har i huvudsak skett med samma typ av hämtare i varje sjö, men varierar mellan de olika provtagningsprogrammen (se noteringar om hämtare och maskvidder för varje enskild provtagning vid en station i databasen). Provtagningsmetoderna är också beskrivna i rapporten "Kvantitativa djurplanktonundersökningar i Sverige. När, var, hur och varför".
Antal individer bestäms genom räkning i omvänt mikroskop (eventuellt efter subsampling med en Wiborg whirling vessel).
Biovolymer av hinnkräftor och hjuldjur bestäms sedan 1965 med hjälp av taxon-specifika omräkningsfaktorer som baserar sig på mätningar av volymen av djur stiliserade till geometriska figurer.
Biovolymer av hoppkräftor bestäms sedan april 2005 genom att från längdmätningar av minst 25 individer beräkna biovolymen med hjälp av kända samband mellan kroppslängd och biovolym.
Anm: Laboratoriet är ackrediterat av SWEDAC (styrelsen för teknisk ackreditering) enligt SS-EN ISO/IEC 17025. Ackrediteringen omfattar provbehandling, analyser och primär resultatbehandling. Ackrediteringsnr 1208.
Tidigare mätmetoder
Antal individer av hoppkräftor bestämdes före april 2005 genom att bestämma antalet individer av enskilda livsstadier av varje taxon. För varje livsstadium användes sedan specifika omräkningsfaktorer till biovolym på samma sätt som för hinnkräftor och hjuldjur.
