Kontaktinformation
Institutionen för vatten och miljö, Avdelningen för geokemi och hydrologi, laboratorium
Vattnets ljusgenomsläpplighet beror dels på förekomsten av partiklar i vattnet, dels på lösta ämnen i vattnet. Om mätningen sker på ett filtrerat vattenprov är det främst ljusabsorption av lösta ämnen som mäts. I naturvatten så är det främst innehållet av humusämnen, samt vissa järn- och manganföreningar som påverkar absorptionen och man brukar då tala om vattnets färg ("brunhet").
Skillnaden i absorbans mellan ett ofiltrerat och ett filtrerat vattenprov kan användas för att uppskatta partikelmängden i vattnet. Mängden partiklar kan också mätas som med analysmetoderna för turbiditet eller slamhalt. Rapporten ”Byte av metod för mätning av grumligheten i sjöar och vattendrag – AbsDiff ersatt med turbiditet 2010” jämför analysresultaten mellan skillnaden i absorbans och turbiditet.
Mätning av absorbansen görs med en spektrofotometer, medan en äldre metod för att bestämma vattnets färgtal använde en så kallad färgkomparator där vattnets färg manuellt jämfördes med olika färgade filter. Ännu tidigare jämfördes vattnets färg med en spädningsserie av platinakoboltklorid, vilken sedan användes för att bestämma färgskalan på komparatorns filter, därav enheten för färgtalet som mättes i mg Pt/l (mg platina per liter).
Komparatormetoden har stora nackdelar jämfört med den spektrofotometriska absorbansmetoden: dels är den en subjektiv metod med en skala med ganska stora steg, dels var de vanligast förekommande infärgade plastfiltren ljuskänsliga och blektes med tiden. Konvertering mellan färgtal och absorbans är mycket osäker dels p. g. a. den större osäkerheten i färgtalsbestämningen och den diskreta skalan i samma metod, dels p. g. a. stor osäkerhet vid absorbansmätningar av platinakoboltklorid-lösningar, vilket orsakas av att absorbanskurvan för platinakoboltklorid är mycket flack i det aktuella våglängdsområdet.
Uppskattningar av färgtalet kan göras genom att använda absorbansvärdet (filtrerat prov i 5 cm kyvett vid 420 nm eller vid 410 nm [enligt SS-EN ISO 7887:2012]) enligt:
Färgtal (mg Pt/l) ≈ 500 • Abs420
Färgtal (mg Pt/l) ≈ 390 • Abs410
De spektrofotometriska mätningarna skall enligt internationell standard (SS-EN ISO 7887:2012) ske i 5 cm kyvett vid 436 nm, men sker i Sverige av tradition vanligen främst vid 420 nm. Omräkningar till vattenfärg skall enligt samma standard ske från absorbans vid 410 nm. Från och med juni år 2014 är vattenkemiska analyslaboratioriet även ackrediterat för absorbansmätningar vid 254 nm, 365 nm och 436 nm, förutom 420 nm som tidigare.
Från och med december 2016 är laboratoriet också ackrediterat för färgtal beräknat från absorbans vid 410 nm.
Se information ovan om den äldre mätmetoden färgtal samt om olika våglängder.
Nuvarande metod: Gäller från och med 1 november 2023
Metod (254, 365, 420 samt 436 nm): SS-EN ISO 7887, del B, mod.
Metod (färgtal): SS-EN ISO 7887, del C, mod.
Instrument: Spektrofotometer Shimadzu UV 2600i med spaltbredd 5 nm samt provväxlare Teledyne ASX280
2014-06 – 2023-10
Metod (254, 365, 420 samt 436 nm): SS-EN ISO 7887, del B, mod.
Metod (färgtal): SS-EN ISO 7887, del C, mod. (ackrediterat från och med december 2016)
Instrument: Spektrofotometer PerkinElmer Lambda 35 med 4 nm bandbredd samt provväxlare.
1995-01 – 2014-05
Metod: SS-EN ISO 7887, del B, mod.
Instrument 2009-10 – 2014-05: Spektrofotometer PerkinElmer Lambda 35 med 4 nm bandbredd samt provväxlare.
Instrument 1995-01 – 2009-09: Spektrofotometer UNICAM 8625 med 8 nm bandbredd. 50 mm flödeskyvett.
1965-01 – 1994-12
Metod: Chalupa, Jiri, 1963. Humic acids in water. 1 Methods of preparation and determination. Sbornik Vysoké skoly chemicko-technologické v. Praze. Technologie vody 7(1), 17-47. Absorbansmätning på filtrerat och ofiltrerat prov vid 420 nm i 5 cm kyvett.
1965-01 – 1978-12
Metod: Standard Methods 10th Ed. 1955. Karlgren, L., Vattenkemiska analysmetoder.
Instrument: Hellige Nesslerrör komparator.
(Foto: Stefan Löfgren)