Alice (Ingrid Marie fri avblomning), registrerades 1962. Medelstor, nästan helröd frukt med fint, vitt och saftigt fruktkött. Mild, sötsyrlig smak. Alice mognar i början av september och är en populär sort både i yrkesodlingar och i hemträdgårdarna. Odlingszon 1–4.
Katja (James Grieve x Worcesterpearmain), registrerades 1966. Medelstor helröd, blank frukt. Gult och fast fruktkött med god, söt smak. Mognar i mitten av september. Rikbärande och sund sort som är populär både i yrkesodlingar och i hemträdgårdarna. Odlingszon 1–3.
Aroma (Ingrid Marie x Filippa), registrerades 1973. Stor gul frukt med röda strimmor. Numera säljs också olika helröda mutationer, exempelvis Amorosa. Fint och fast fruktkött med synnerligen god arom. Mognar i september och kan lagras i flera månader under goda betingelser. Aroma har blivit en av de viktigaste handelssorterna i Norden och är populär även i hemträdgårdarna tack vare de friska och produktiva träden samt den mycket välsmakande och aromatiska frukten. Odlingszon 1–3.
Sylvia (Gyllenkroks astrakan x Worcesterpearmain), registrerades 1973. Medelstor gul frukt med röda strimmor. Mycket aromatiskt fruktkött som utvecklas bäst i kallare områden. Mognar i början–mitten av augusti och har kort hållbarhet. Odlingszon 1–4.
Kim (Cortland x Ingrid Marie), registrerades 1978. Medelstor–stor, nästan helröd frukt. Vitt och fast fruktkött med mild och god smak. Mognar i oktober och kan lagras i många månader. Odlingszon 1–3.
Birgit Bonnier (Cortland x Lord Lambourne), registrerades 1992. Medelstor, nästan helröd frukt med vitt och saftigt fruktkött och söt, mild smak. Sorten rekommenderas i huvudsak för hemträdgårdar. Mognar i mitten–slutet av september. Odlingszon 1–4.
Eva-Lotta (Cortland x James Grieve), registrerades 1992. Medelstor–stor gulröd frukt med vitt och saftigt fruktkött och sötsyrlig, frisk smak. Frukten är stötskänslig och rekommenderas i huvudsak för hemträdgårdar. Mognar i september–oktober. Odlingszon 1–3.
Rödluvan (Lobo x Barhatnoe), registrerades 1994. Medelstor, mörkröd, blank frukt. Vitt och sötsyrligt fruktkött. Mognar i mitten–slutet av september. Mycket härdig sort som rekommenderas främst för hemträdgårdar i Mellansverige och Norrland. Odlingszon 1–6.
Frida (Aroma x P.R.I. 1858/102), registrerades 2003. Medelstor–stor, gulröd vacker frukt. Vitt, fast och mycket välsmakande fruktkött. Mogen i september–oktober, mycket goda lagringsgenskaper. Resistent mot äppleskorv. Lanseras som yrkesodlingssort.
Fredrik (Aroma x P.R.I. 1858/102), registrerades 2003. Knappt medelstor, gulorange frukt. Vitt, fast och mycket välsmakande fruktkött med ’nötig’ arom. Mogen i september–oktober, mycket goda lagringsegenskaper. Resistent mot äppleskorv. Lättskött, smalt träd. Lanseras som hemträdgårdssort.
Vilka äpplesorter kan pollinera varandra?
Utan pollinering blir det ingen frukt i äppleträdgården och eftersom äpplen är självsterila, måste pollenet komma från en annan äpplesort. Men vilka äpplesorter kan pollinera varandra? Både yrkesodlare och hemträdgårds-odlare kan få problem med dålig fruktsättning om inte äpplesorterna passar ihop.
Självsterilitetsgener
Genom att analysera fruktsättningen efter manuellt utförda pollineringar har man kommit fram till att det finns minst 25 olika självsterilitetsgener, vanligen förkortat S-gener. Dessa gener bestämmer vilka pollenkorn som ska få växa ner genom blommans pisitll och så småningom befrukta äggcellen som finns längst ner i pistillen. Utan befruktning blir det heller ingen frukt. Så det är viktigt att varje äppleträd har ett annat träd i närheten med passande pollen.
Diploida äpplesorter (dvs sorter med två uppsättningar kromosomer, precis som människa och flertalet andra organismer) har två olika S-gener, medan triploider (äpplesorter med tre kromosomuppsättningar) har tre S-gener och tetraploider (fyra kromosomuppsättningar) har fyra S-gener. För maximal fruktsättning bör de två sorterna i ett tilltänkt 'par' ha helt olika S-gener. Har de en gemensam S-gen, blir det visserligen fruktsättning men oftast lägre än vad sorterna egentligen kan åstadkomma.
DNA-baserade analyser
För ett 20-tal av S-generna finns det numera DNA-analyser med vars hjälp man ganska snabbt kan undersöka om just den S-genen finns i en viss äpplesort. Tack vare redan publicerade undersökningar på framför allt mellan- och sydeuropeiska samt amerikanska och asiatiska äpplesorter har vi idag data för cirka 250 olika äpplesorter. Tyvärr är det huvudsakligen stora, internationellt välkända sorter som undersökts, och dessa odlas sällan i Sverige, eller ens i Nordeuropa. Och svenska lokalsorter har förstås inte alls undersökts av de utländska forskarna.
Analys av S-gener på Balsgård
På Balsgård, SLU, har vi nu försökt råda bot på denna informationsbrist. I ett projekt som stöttats ekonomiskt av FORMAS, har vi undersökt drygt ett 100-tal svenskodlade äpplesorter, både utländska och sådana som har uppstått inom landet. Vi har använt tidigare publicerade DNA-baserade metoder, och med dessas hjälp har vi nu identifiera 14 olika S-gener: S1-S5, S7, S9, S10, S16, S20, S22, S24, S25 och S28.
Tyvärr har vi inte hittat alla generna hos de undersökta sorterna. Trots många försök, har ännu inget laboratorium lyckats ta fram en metod för att upptäcka den ena genen hos James Grieve. Likaså har Ingrid Marie, undersökt både i Holland och på Balsgård, en okänd gen - kanske rent av samma som James Grieve? Eftersom både James Grieve och Ingrid Marie har varit viktiga inom svensk yrkesodling, kan man misstänka att släktskap med just dessa sorter är orsaken till många av de andra icke-identifierade generna.
Vill man ta reda på om två äpplesorter kan pollinera varandra, är det bara att titta på deras S-gener i tabellen; är de två S-generna hos den ena sorten helt olika de två S-generna hos den andra sorten - ja då är det grönt ljus! Har de två sorterna en gemensam S-gen kommer det att bli fruktsättning men troligen lite lägre än vad man kunde väntat sig. Är de två S-generna identiska hos de två sorterna, kan de inte alls pollinera varandra. Man får helt enkelt ta en tur ut till plantskolan och skaffa en ny sort!