FoMA Zoonos

Med start hösten 2012 och inom programområde Skog initierades en zoonos- och smågnagarövervakning vid två lokaler i södra Sverige, den ena i Nyköpingstrakten i Sörmland och den andra i Växjötrakten i Småland. Vid dessa platser pågår parallellt inventeringar för att följa de lokala klövviltstammarnas populationsutveckling. Det senare är en stor fördel i övervakningen av fästingburna smittämnen då fästingar suger blod från olika stora värddjur – i sammanhanget även kallade ”blodmål” – beroende på den egna storleken; de mindre och yngre fästingarna, i faserna larv och nymf, oftast parasiterar mindre värddjur (exempelvis smågnagare) medan den vuxna fästingen (adult fas) ofta parasiterar större däggdjur (från rådjur och större). Ju fler ”blodmål” det finns tillgängligt lokalt, desto större mängd fästingar kan dessa föda och därmed kan risken för smitta till människor och tamdjur öka.

Genom zoonos- och viltövervakningen finns en unik situation där förekomsten av fästingburna zoonoser kan relateras till observerade förekomsten av smittämnen samt däggdjursarter av olika storlekar. Preliminära resultat – baserat på en säsongs observationer nota bene – ger vid handen att det klövvilttäta området i Södermanland härbärgerar färre smågnagare än det relativt klövviltfattigare området i Småland, om än smågnagartillgången överlag var mycket god i båda områdena.