Kontaktinformation
Projektledare: fr.o.m. 2016-07-01 Frauke Ecke (tidigare Birger Hörnfeldt), Sveriges lantbruksuniversitet
Resultat från Grimsö, Västmanland 1973-2023
Senast ändrad: 25 mars 2024
Utvecklingen under senaste cykeln
Eftersom sorkcyklerna generellt sett blivit mindre markanta på senare år och utvecklats mot mer säsongsmässiga beståndsvariationer, har det blivit svårare att bedöma det aktuella fasläget och att ge prognoser för kommande beståndsutveckling.
Den senaste sorkcykeln som började våren 2019 avslutades 2022 visade hösten 2020 de högsta tätheterna för skogssorken som har uppmätts sedan övervakningen startade 1973. Även skogsmössen visade en rejäl topp hösten 2020 – de näst högsta tätheterna sedan övervakningens start. Den successionskänsliga åkersorken visar även fortsättningsvis låga tätheter. Våren 2023 inleddes nästa sorkcykel i Grimsö.
Prognos
Våren 2024 väntas toppåret inledas med förhållandevis höga tätheter på grund av skogssorkens höga tätheter under uppgångsfasens höst 2023.
De höga tätheterna för skogssorken hösten 2020 har följts åt av en nedgång i tätheterna under 2021. Nedgången har dock enbart varit måttlig och resulterat i fortsatt höga tätheter under hösten 2021. De förhållandevis låga tätheterna under 2022 tyder på att 2022 har varit ett nedgångsår och att en ny cykel inleds våren 2023, vilket skulle innebära att den gångna cykeln har varit fyraårigt.
Kommentarer till tidsserierna
Skogssorkens (tidigare: ängssork) beståndsvariationer i Grimsö och Västerbotten visar stora likheter med varandra. Vid sidan av 3-4- års cyklerna, visade dock beståndet i Grimsö en tydligare nedåtgående långtidstrend under 1970-, 1980-, 1990- och första delen av 2000-talet, men nedgången var inte lika markant som för gråsidingbeståndet i Västerbotten .
Sorkcykeln 2016-2018 var 3-årig. Under vintern 2015/16 samt sommaren 2016 visade åkersorken samma låga numerärer som vid motsvarande tidpunkt året innan. Under vintern 2015/16 var skogssorkens minskning bara 47% jämfört med mer än 90% vintern innan. Uppgången under sommaren 2016 var 8-faldig. Nedgången under vintern 2016/17 var endast 45% för skogssorken. Åkersorken t.o.m. ökade under vintern. Medan den låga vinternedgången hos skogssorken resulterade 2017 i artens tredje högsta höstbestånd sedan 1984, ökade beståndet för åkersorken inte under sommaren. Under senaste cykeln var vårtätheterna hos skogssork bland de högsta sedan övervakningen startades, medan åkersorken återigen visade mycket låga beståndstätheter under hela cykeln (2016-18). Nästa cykel började med en uppgångsfas våren 2019. Hösten 2020 nådde skogssorken den högsta tätheten sedan övervakningen började i Grimsö 1973.
Under 2005, 2010 och 2017 nådde skogssorkbeståndet relativt höga tätheter, nästan i nivå med 1970-talets högsta värden. Det är emellertid för tidigt att avgöra om detta ska ses som tecken på ett verkligt trendbrott eller endast tillfälliga återhämtningar.
Fångstindex antyder en kraftig beståndsminskning för åkersork i Grimsö-området under 1990-talet. Åkersorkens situation i början av 2000-talet liknade gråsidingens i skogslandet i Västerbotten. Resultatet för åkersork i Grimsö-området bör ändå tolkas med viss försiktighet, eftersom antalet provytor sannolikt är för få för att ge ett riktigt bra index för denna art som är mycket successionskänslig och trivs bäst på nedlagd jordbruksmark och relativt unga, gräsrika hyggen.
Åkersorkens beståndsvariationer har visat en ökad säsongsmässighet med en högre andel vinternedgångar, som orsakat kurvans "sågtandsmönster", från ungefär mitten av 1980-talet och framåt jämfört med tidigare, dvs på liknande sätt som i Västerbotten. Skogssorkens beståndsförändringar har däremot, som i Västerbotten, karaktäriserats av mycket regelbundna vinternedgångar och "sågtandad" kurva under hela tidsperioden.
Material från insamlade skogssorkar och åkersorkar i Miljöprovbanken har ännu inte analyserats respektive utvärderats för att klarlägga om liknande störningar av mineralämnesbalansen, som hos gråsiding i Västerbotten, även förekommer i Grimsö hos dessa vanligare och, för den biologiska mångfalden av rovdjur, viktigare arter.
Läs mer här om sorkarnas minskning i Västerbotten
Litteratur
Christensen, P. and Hörnfeldt, B. 2003. Long-term decline of vole populations in northern Sweden: a test of the destructive sampling hypothesis. J. Mammal. 84: 1292-1299.
Cornulier, T., Yoccoz, N.G., Bretagnolle, V., Brommer, J.E., Butet, A., Ecke, F., Elston, D.A., Framstad, E., Henttonen, H., Hörnfeldt, B., Huitu, O., Imholt, C., Ims, R.A., Jacob, J., Jędrzejewska, B., Millon, A., Petty, S.J., Pietiäinen, H., Tkadlec, E., Zub, K., Lambin, X. 2013. Europe-Wide Dampening of Population Cycles in Keystone Herbivores. Science 340: 63-66.
Ecke, F. & Hörnfeldt, B. 2005. Vådan av varmare vintrar för sork och lämmel. Miljöforskning 5 (5-6): 40-41. (pdf)
Ecke, F., J. P. Benskin, Å. M. M. Berglund, C. A. de Wit, E. Engström, M. M. Plassmann, I. Rodushkin, D. Sörlin and B. Hörnfeldt (2020) Spatio-temporal variation of metals and organic contaminants in bank voles (Myodes glareolus). Science of The Total Environment: 136353. https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2019.136353.
Hipkiss, T., Gustafsson, J., Eklund, U. and Hörnfeldt, B. 2013. Is the long-term decline of boreal owls in Sweden caused by avoidance of old boxes? J. Raptor Res.47: 15-20.
Hipkiss, T., Stefansson, O. and Hörnfeldt, B. 2008. Effect of cyclic and declining food supply on great grey owls in boreal Sweden. Can. J. Zool. 86: 1426-1431 (doi: 10.1139/Z08-131) (pdf).
Hörnfeldt, B. 1995. Long-term decline in numbers of cyclic voles in northern Sweden. Rapport från Världsnaturfonden WWF Nr. 3: 95, pp. 21-24.
Hörnfeldt, B. 1998. Miljöövervakningen visar på minskande sorkstammar! Fauna och Flora 95: 137-144.
Hörnfeldt, B. 2004. Long-term decline in numbers of cyclic voles in boreal Sweden: analysis and presentation of hypotheses. Oikos 107: 376-392. (pdf)
Hörnfeldt, B., Hipkiss, T. & Eklund, U. 2005. Fading out of vole and predator cycles? Proc. Roy. Soc. B 272: 2045-2049. (pdf)
Lindström, E.R., Andrén, H., Angelstam, P., Cederlund, G., Hörnfeldt, B., Jäderberg, L., Lemnell, P.-A., Martinsson, B., Sköld, K. & Swenson, J.E. 1994. Disease reveals the predator: sarcoptic mange, red fox predation and prey populations. Ecology 75: 1042-1049.
Lindström, E.R., and Hörnfeldt, B. 1994. Vole cycles, snow depth and fox predation. Oikos 70: 156-160.
Läs mer här om miljöövervakningens, bakgrund, uppläggning mm