Älgvandringen - det nya biljardbordet?

Svensken har övergivit Jesus – till förmån för skogen. Det är, lite hårddraget, vad David Thurfjell kommit fram till i böcker som Granskogsfolk. Vi Zoomade David för att prata skog, konsumtionssamhälle – och varför Den stora älgvandringen kan vara det nya biljardbordet.

Granskogsfolk fick fin kritik. Hur har den typ av människor du intervjuat tagit emot den?

— Många läser de första par kapitlen, där jag skildrar den här gruppen och deras naturkärlek. Där känner de sig sedda. Det är jättemånga som säger att ”det där är jag”. Sen är ju boken också en historisk analys som är kritisk till svensk naturromantik men det är nog inte alla som läser så långt. Man är väl ofta så; man gillar en slutsats och tar det man vill ha ur den.

I boken dekonstruerar du folks bild av naturen som ett slags religion. Det är inte alltid folk gillar när man ”bryter ner” något de tycker är andligt eller sinnligt, och svårt att sätta ord på?

— Många tycker det är intressant och får en aha-upplevelse av det. Det insåg jag redan när jag skrev föregångaren, Det gudlösa folket, som handlar om sekularisering. Där trodde jag folk skulle bli arga men de blev glada. Det finns en nästan masochistisk vilja att dekonstruera och bryta ner saker hos många svenskar.

David Thurfjell. Foto: Liam Karlsson

I Granskogsfolk blir det tydligt att många ser skogen som en viloplats – det är dit man går för att hämta kraft. Varför är den det?

— Min historiska analys kretsar kring att arbete och vila är separata. Det är så det sett ut genom historien. Så en förutsättning för att naturen ska bli en viloplats är att man inte jobbar där. Därför växer den här synen på naturen som en viloplats fram i takt med att svenskarna blir urbaniserade. Vi kan se det redan på 1600-talet i Stockholms innerstad, där man började romantisera och prata om alla vackra djur och så vidare.

— Sen är det också viktigt att naturen är autentisk. Man vill känna doften av mylla och känna barken mot handen. Den känslan är kopplad till en längtan tillbaka. Och tittar vi på början av 1900-talet, när naturromantiken spreds över Sverige, så hade många fortfarande erfarenhet av att bo i en by. Nära skogen. För dem var det en väldigt konkret längtan tillbaka till barndomen. De jag har intervjuat har inte den personliga erfarenheten. Men de har ärvt samma typ av nostalgi och känsla av att naturen är autentisk. De går in i olika stämningar och sätt att röra sig och känner sig fria.