Rädslan inte rationell
Men om vi tar varg som exempel. Somliga är rädda för varg, men ingen vargattack på människor har registrerats på 200 år, är det inte ologiskt?
— Visst är det, men rädsla styrs inte av rationellt tänkande. Sannolikheten att något ska inträffa påverkar inte rädslan i någon större utsträckning. Därför blir det tokigt att utgå från det. Det som avgör är faktorer som hur förutsägbar risken är, och din känsla av kontroll, säger Jens Frank.
— Alla vet till exempel att bilkörning är jättefarligt jämfört med andra saker. Men vi känner oss oftast trygga bakom ratten för vi har en känsla av kontroll. En falsk känsla men ändå. Sedan har vi faktorer som äckel, att vi är mer rädda för saker som äcklar oss av någon anledning. Det är sådant som avgör hur rädda vi är för ett rovdjur, inte hur sannolikt det är att vi faktiskt ska angripas.
Saknas nyanser
En brist i det arbete som sker med stora rovdjur idag, tycker Jens Frank, är att nyanser ofta saknas. Det saknas i stor utsträckning information om specifikt vad människor är rädda för:
— Allt vi gör är väldigt tillämpat och i slutändan vill vi att det ska vidtas åtgärder som minskar upplevd rädsla och oro. Då är det till exempel viktigt att veta vad man är rädd för, inte bara att man är rädd. Samma åtgärder som minskar risken för björnangrepp på renar är ju inte effektiv för att minska risken för vargangrepp på hundar, säger Jens Frank.