Den lilla myrvandringen

Det är inte bara älgar som vandrar. Myrorna verkar ständigt vara på väg någonstans. Vi hittar dem högt uppe i träden, på stigarna och nere i marken. Och där är de verkligen inte ensamma. Under din picknick-filt kan det finnas 100-tals arter och miljontals individer.

Foto: Jörgen Wiklund

Stackmyrorna (eller röd skogsmyra som de också kallas) är den mest påtagliga arten i skogen. Du ser de stora stackarna och kanske har du också känt ett nyp i fotlederna om du har för korta strumpor. Själva myrorna och deras stigar är ju också lätta att se.

Vart är de på väg? Om de är tomhänta ska de ofta upp i ett träd. De är på jakt efter insekter som de kan ta med sig hem till stacken. Där finns också bladlöss som ger myrorna honungsdagg – ett klibbigt och sockerrikt sekret i bladlössens avföring. Honungsdaggen är arbetarmyrornas energidryck. I utbyte mot honungsdaggen skyddar myrorna bladlössen från rovinsekter och spindlar och håller också växtätande insekter borta från bladen.

Foto: Jörgen Wiklund

Försök på SLU visade att myror i första hand är anpassade till att leta föda i träden. Forskarna Lisette Lenoir och Tryggve Persson gjorde alla trädstammar hala så att myrorna inte kom upp inom en radie på minst 75 meter. Tanken var att de skulle tvingas att bara leta mat på marken. De flesta myrorna föredrog att gå långt för att hitta träd som det gick att klättra på. Myrorna som letade föda på marken var mindre effektiva i att fånga djur.

Om du ser en stackmyra som bär på en larv är den på väg hem till sina egna larver. Arbetarmyrorna kan själva inte äta sitt byte eftersom den inte har sådana mundelar. Ingen risk att de stannar och tjuvsmakar med andra ord. Honungsdaggen däremot kan de både dricka och bära hem till stacken.

Dessutom är de förstås också på jakt efter byggmaterial som barr och kvistar. Och stora kvantiteter kåda som eventuellt funkar som bindemedel i stacken.

Nu på våren kan du se hur myrorna sitter och värmer sig utanför stacken – det ser ju skönt ut men är också arbete. De samlar solvärmen och går sedan ner i stacken och värmer upp den med sina kroppar.

Du kanske har hört att myrstackarna vi ser bara är en del av myrornas bostad och det stämmer. Undervåningen sträcker sig långt ner i marken.

Foto: Maria Viketoft

Där räknas de tillsammans med daggmaskar som markens ekosystemingenjörer. Daggmaskar äter växtdelar och bajsar ut dem på ett annat ställe. Myror äter inte jord, men de samlar och blandar jord och förna när de bygger sina bon. Detta kan ha betydelse till exempel för hur föroreningar sprids i marken. Forskare på SLU har undersökt hur stor betydelse myrorna och daggmaskarna har för omblandning och förflyttning av material i marken, bland annat i skog. Kort sagt kan man säga att daggmaskar hade mycket större betydelse för omrörningen i marken än myrorna. Det var bara i vissa skogar med lågt pH som myrorna hade störst betydelse eftersom maskarna inte trivs där. Forskarna blev faktiskt förvånade över att myrorna inte bidrog mer. Å andra sidan, även om en myrstack är stor så tar det flera år att bygga den.

Forskningen visade att daggmaskar med lite hjälp av myrorna kan omsätta hela de översta 30 centimetrarna på 12-20 år.

Myror och daggmaskar är ju bekanta djur men markfaunan är ju så oerhört mycket mer. Om du vill bli fågelskådare tar du med dig en kikare men hur blir man markspanare?

Foto: Anna Lundmark

En del arter som gråsuggor och tusenfotingar kan du hitta om du lyfter på en sten men de lite mindre måste du ha lupp för att se, till exempel hoppstjärtar, nematoder och kvalster. Och för mikroorganismer som bakterier och svampar behövs avancerade DNA-metoder.

Helt klart är att artrikedomen är enorm. Markfaunan har beskrivits som "den fattiges tropiska regnskog". Under en picknickfilt i en barrblandskog kan man hitta 500 markdjursarter. Och om vi plussar på svampar och bakterier så blir de ännu fler – bara ett gram jord kan innehålla tusentals arter. Också räknat i individer är det mycket. Under den där picknickfilten (på ca 2 kvadratmeter) kan det finnas 100 000 hoppstjärtar, 1 000 000 kvalster, 10 miljoner nematoder och 200 daggmaskar.

Nu är du förstås nyfiken på vad det är för slags varelser:

• Hoppstjärtarna kan ha många olika former, färger och mönster samt skydd i form av hår och fjäll. Och i rumpan har en del arter en hoppgaffel så att den kan sprätta iväg riktigt långt. En del kan du se med blotta ögat.
• Kvalster är en sorts spindeldjur. De är väldigt artrika med olika matbehov. Somliga gnager på murknande blad och barr, andra äter svampmycel och vissa är rovdjur på andra kvalster och hoppstjärtar.
• Nematoderna, eller rundmaskarna, är verkligen mycket små - det behövs en miljon nematoder för att matcha vikten hos en medelstor daggmask.

Pogonognathellus flavescens – notera hoppgaffeln baktill. Foto: Arne Fjellberg

Du måste använda din fantasi för att riktigt förstå vad som pågår därnere i marken. Det är en hel näringsväv där svampar och bakterier bryter ner växtmaterial, de äts i sin tur av hoppstjärtar och kvalster som sen blir middag till rovkvalster, spindlar och skalbaggar. Det finns också rotlöss som suger växtsafter ur rötterna och mykorrhiza-svampar som lever i symbios med rötterna.

Ett omdebatterat ämne inom markdjursekologin är varför det ofta finns så många arter som tycks utföra i stort sett samma uppgift i marken.

Lina Widenfalk konstaterade i sin doktorsavhandling att för det mänskliga ögat såg varje jordprov mycket homogent ut, men så var det inte för hoppstjärtarna. Det finns en rad småskaliga skillnader som erbjuder djuren en mängd olika ekologiska nischer. 

– Det verkar som att arter kan leva ihop tack vare att de har olika egenskaper som gör att de kan utnyttja olika delar av jordprofilen. Det visar att det är viktigt att försöka utgå ifrån arterna och individerna, och inte våra egna indelningar, när vi vill förstå hur systemen fungerar, säger Lina Widenfalk.

Läs mer

Fakta skog Stackmyror påverkar skogens ekosystem

Livet i jorden: Mycket att upptäcka

Hoppstjärtarnas mångfald får sin förklaring

Foto överst på sidan: Susanna Bergström