Stort insektsdrama i tallen

Runt om i älgskogen pågår en massa spännande saker i det lilla. I dag får du träffa en olycksalig myra, larven som delar mat med älgen, baggarna som gillar älgbajs och doldisarna som tycker bäst om de gamla och döda.

En skogsmyra försöker bita tag i en larv till röd tallstekel men misslyckas. Larven spyr upp en försvarsdroppe som innehåller ett slags nervgift. En liten plutt av den landar på myrans huvud, precis över vänster öga. Myran försöker klättra så gott det går men benen fungerar inte längre som de ska. Hur ska detta sluta? Man vågar knappt titta. Till slut har myran bara ett enda ben som fungerar. Och sedan faller den olycksaliga myran ut ur den här berättelsen.

Foto: Michelle Nordkvist

Men den röda tallstekeln dröjer vi oss kvar vid en liten stund. Honan lägger ägg på en tall på hösten (som kläcks på våren) och där äter larverna sig mätta. Ibland är det samma tall som älgen har varit på tidigare. SLU-forskaren Michelle Nordkvist och hennes kollegor har undersökt hur den stora och lilla växtätaren påverkar varandra. Spännande nog hittade de en koppling! Honor som växte upp på älgbetade tallar producerar fler ägg. Det kollade Michelle genom att väga pupporna och räkna antalet ägg som honorna bar på. Däremot överlevde färre larver på älgbetade träd.

– Det som är så spännande är att det finns en påverkan mellan olika arter. Det behöver inte vara på samma tid och plats. Älgen äter på vintern. Tallstekeln lägger ägg på våren, säger Michelle Nordkvist.

Foto: Jesper Stenmark

Vad effekten beror på kunde inte experimenten ge något klart svar på. En tanke är att älgens betande har ändrat något hos tallen, högre kvävehalt i barren till exempel. Och det kan vara så också eftersom de mätmetoder som finns inte speglar allt innehåll av kväve.

Att färre larver överlevde beror på att det var fler rovkryp som myror och spindlar i älgbetade tallar. Antagligen för att de har en annan arkitektur, de är lite mer buskiga och kanske lättare att klättra upp i.

Men som vi redan har sett så är larverna inte försvarslösa. När de äter tallbarr samlar de på sig tallens försvarsämnen via kådan – bland annat terpener som är giftigt för många. Larverna använder kådan för att göra egna försvarsdroppar. Väldigt generöst av tallen att bjuda på det när den själv blir äten på, kan man tycka. Men även om röd tallstekel räknas som skadeinsekt och ibland har större utbrott så är den inte så farlig för tallen. Det är väldigt sällan de dödar en tall, och när det händer är det tillsammans med en svamp eller i samband med torka.

Röd tallstekel lever på allt från ganska små tallar till större träd. Beroende på vilket stadium ett träd befinner sig i - från planta till dött träd- har det olika invånare. Och även olika arter beroende på nedbrytningsstadium och trädslag. En del insekter är lite mer generalister, andra måste ha asp eller kanske tall.

Reliktbock. Foto: Rasmus Elleby

En som gillar just gamla tallar  – gärna från Gustaf den tredjes tid – är reliktbocken. Och soligt läge ska det vara. Reliktbockarna finns i de äldsta och grövsta tallarna vi har i landskapet. Ofta kan de ha sparats av kulturhistoriska skäl för att de har använts som värk- eller suptallar. De här tallarna får kopparfärgad bark på grund av kådflödena så det går lätt att hitta dessa reliktbockstallar. Larvernas slingrande gångar är också lätta att få syn på. Men om du vill se själva reliktbocken får du ge dig till tåls ett tag.  I juli kan du ibland höra ett tydligt smattrande läte som uppstår när den slår kroppen mot de barkflagor den sitter under. Är det riktigt soligt kan du också se den långsmala baggen springa på stammen.

Raggbockslarv. Foto: Mats Jonsell

När tallen dör kanske raggbocken flyttar in. Larverna utvecklas inne i liggande träd där barken har fallit av. Också det krypet får du vänta på. Men om du sitter här en högsommarnatt så kanske du får syn på den när den gör en liten utflykt på lågan (ett liggande dött träd).

Både reliktbock och raggbock är ovanliga eftersom riktigt gamla träd och död ved är en bristvara.

– Våra vanliga skogsbrukstallar duger inte för dem, de huggs ner innan de har blivit tillräckligt gamla, säger Mats Jonsell.

För de arter som vill ha gamla träd och död ved är både skyddade områden och hänsyn inom skogsbruket viktigt. Det kan handla om att lämna kvar träd – i grupper på hygget och längs vattendrag. Aspen är värd för minst 1000 vedlevande arter och ett viktigt trädslag för mångfalden i nordliga barrskogar. En annan viktig åtgärd är att lämna stående och liggande döda träd. Forskning på SLU har visat att naturhänsyn inom skogsbruket verkligen har betydelse för mångfalden om den görs på rätt sätt. Död ved är fortfarande en bristvara men ökar faktiskt. På 20 år har mängden död ved utanför formellt skyddade områden ökat med 60 procent i Sollefteå kommun och med 53 procent i hela landet.

Men insekter lever inte bara i träd – faktum är att älgen bidrar med en finfin livsmiljö.

Ser man på, där ligger det en hög med älgbajs! Vi petar lite i den och ser vad som kommer fram. Där springer en svart bagge med lite ljusare ben.

Om man kollar noga – och kan en hel del om dyngbaggar - så ser man att det är älgdyngbagge.

Älgdyngbagge, Linda Nyman/SLU Artdatabanken 

Också den späda skogsdyngbaggen, en liten varmt brunröd bagge med mörkare skuggfläckar på vingarna, har älgdynga som favoritlivsmiljö. I älgdynga här i Ångermanland kan du också hitta plattad dyngbagge, nordlig dyngbagge, lappdyngbagge och skogstordyvel. Men vad gör de här i bajset? Ja, trots att älgen har idisslat och försökt få ut så mycket näring och energi som möjligt så är bajset  fortfarande en värdefull resurs. Larverna som växer upp här har starka och vassa käkar som lämpar sig att finfördela fibrer och grövre växtdelar. De vuxna däremot har ganska klena mundelar och slickar i sig de minsta partiklarna och bakterier som lever på dem.

I en komocka är det ännu mer hålligång, där kan fler arter av dyngbaggar leva. Man kan hitta 100-tals dyngbaggar i samma mocka. Eftersom allt färre djur betar i betesmarkerna så är många dyngbaggar i dag på nedgång. De som lever på älgspillning är lyckligt lottade! Men det är inte ett liv som passar alla eftersom älgbajset är för litet för de större dyngbaggarna. Dessutom vill många arter ha sol och värme och i skogen ligger spillningen oftast lite mer skuggigt.

Läs mer:

Samspelet mellan älg och röd tallstekel har betydelse för skogsbruket

Nordens dyngbaggar, Tomas Roslin, Mattias Forshage, Frode Ödegaard, Camilla Ekblad, Göran Liljeberg

Insektsgnag i bark och ved, Bengt Ehnström, Rune Axelsson

Foto omslagsbild (överst på sidan): Hasse Andersson, 100 procent