Naturliga och ibland grävda vattendammar är det som håller boskapen vid liv under torkan.
Foto: Malin Planting
Projekt: Drylands Transform
Utan vatten, inget liv.
Utan vatten, inget liv. Runt om i världen finns torrområden där det kommer så lite regn att det inte räcker för att producera några grödor. De flesta som lever i dessa områden livnär sig på nomadiserande boskapsskötsel, pastoralism. Det man odlar kan torka ut – men boskap kan vallas till andra områden när torkan slår till. Karamoja-regionen är ett torrområde som ligget i gränsområdet mellan Uganda och Kenya. Här leder SLU ett team av forskare från sex universitet och två organisationer i det tvärvetenskapliga projektet Drylands Transform, som finansieras av Formas.
I torrområden är det vanligaste sättet att överleva att ha boskap som kan flyttas efter vatten- och foderbehov. Kenyanska boskapsskötare korsar ofta gränsen till Uganda i sökandet efter gräs. Foto: Malin Planting
Klimat och boskap
Det faktum att boskap kan flyttas för att hitta bete och vatten är anledningen till att hälften av världens boskapspopulation återfinns i torra områden. Strängt taget kan torrområdena inte användas till så mycket annat. Att leva här innebär dock stora utmaningar och när klimatförändringarna gör regnen ännu mer oregelbundna blir svårigheterna än större. Under de senaste 20 åren har Karamoja-regionen drabbats av svår torka så ofta som var tredje år och under dessa perioder dör en stor del av boskapen. Detta innebär stora påfrestningar för redan fattiga hushåll. När regnet till slut kommer kan den kala marken med sin hårda jord inte ta upp vattnet, vilket orsakar översvämningar. En lokal jordbrukstjänsteman som medverkar i projektet förklarar att även om marken är uttorkad så kommer det ändå en del vatten i det här området – det kan man se av fårorna som formats i jorden.
Regnen har blivit opålitliga och oberäkneliga både när det gäller mängd och tidpunkt. När regnen plötsligt kommer är marken inte förberedd på att ta emot vattnet och matjorden sköljs bort. Under vissa delar av året kan vägarna bli oframkomliga. Foton: John Maina och Benjamin Lokorwa
När vegetationen inte räcker till för att binda jorden blir erosionen ett allvarligt hot. Regnen för med sig den bara jorden och skapar fåror där ingenting kan växa. Aida Bargues Tobella, som är forskare vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, har arbetat länge med erosionsbenägna jordar. Tillsammans med sina kollegor följer hon en metod som används globalt för att utvärdera markens status genom att ta jordprover, kartlägga vegetationen och utföra test med vatteninfiltration.
Aida genomför ett vatteninfiltrationsförsök tillsammans med två kollegor. Ju långsammare infiltrationshastighet, desto större risk för översvämningar och markerosion. Foto: Gert Nyberg
-
-
Förutom kor har herdarna även får och getter, som äter annat än bara gräs, och som klarar sig med mindre foder och vatten än annan boskap. Generellt sett är de torra områdena i Uganda mindre torra och i ett bättre skick jämfört med de i Kenya.
Foto: Ylva Nyberg
-
Boskapsskötare går långa sträckor och sover ibland på vägen tillsammans med sina djur. De kan vara borta i veckor eller månader om torkan håller i sig länge. Här är boskapsskötarna på väg tillbaka hem, och de yngsta lammen blir burna.
Foto: Ylva Nyberg
Kombinerade demonstrations- och experimentplatser (boskapscaféer) används för att visa och förstå olika sätt att odla betesmark. Göran Bostedt och Alice Turinawe, forskare vid Institutionen för skogsekonomi på SLU och Institutionen för agribusiness och naturresursekonomi vid Makerere University, undersöker tillsammans med lokalsamhällen värdet av dessa demonstrationsplatser när det gäller att få och sprida kunskap i syfte att förbättra boskapsproduktionen i området. Foton: Ylva Nyberg, Aida Bargues Tobella
Jorden och boskapen
Boskapen är beroende av vegetationen i betesområdena och därmed av jorden där den växer. För att något ska kunna växa måste vattnet kunna infiltrera jorden. Människorna kan hjälpa till att minska vattnets flödeshastighet så att jorden hinner med att suga upp vattnet i stället för att sköljas bort av det. Genom att hägna in områden kan man få högt gräs att växa där, som kan skördas och användas som foder under torrperioderna. På mark som redan blivit försämrad kan man gräva halvmåneformade mönster i jorden för att sakta ner vattenflödet, och man kan också plantera träd för att förbättra vatteninfiltrationen.
Anna Swärd har skrivit sin masteruppsats om trädens roll för olika ekosystemtjänster i torra områden. Hon har kommit fram till att vissa typer av träd i de här områdena har stor betydelse inte bara som föda för människor och djur, utan också eftersom de påverkar mikroklimatet för markens flora och fauna.
Det är ett hårt arbete och det krävs många timmar i fält för att samla in all data som krävs för att göra storskaliga och långsiktiga utvärderingar. Elizabeth Githendu genomför ett infiltrationstest mitt ibland migrerande boskap. Det genomförs också experiment för markrehabilitering som utförs i så kallade boskapscaféer där man har sått på erosionsdrabbade marker. Foto: John Maina
Olika trädarter har olika egenskaper. Flera arter används för mat, foder, medicin och energi. Vilka trädarter som finns tillgängliga skiljer sig dock mycket åt beroende på typen av markägande. Foton: Anna Swärd
Forskningsteamet samarbetar för att undersöka kopplingarna mellan boskapsbaserad försörjning, människors välbefinnande och markhälsan. Markhälsan omfattar jordens kapacitet att infiltrera vatten, typen av vegetation och mängden vegetation i det större landskapet. Vilken typ av vegetation som finns och i vilken omfattning avgör hur många djur som kan livnära sig av marken. Markanvändningen hänger nära samman med markägandet och detta skiljer sig mycket åt mellan olika torrområden; marken kan vara privatägd, ägas gemensamt av en by eller så kan den vara statligt ägd. Rättigheterna till marken måste vara både säker och flexibel för dem som förflyttar sig med sin boskap utifrån var regnen faller.
Därför kan det behövas olika typer av lösningar beroende på geografiskt område. Vi samarbetar med lokalbefolkningen för att utveckla mer hållbara alternativ, och arbetar för att återställa och bruka marken på de sätt som är möjliga utifrån de olika ägarscenarierna.
Under hela projektet är lokalsamhällena involverade i planering, experiment och som på bilden, i feedback-sessioner. Foto: Stephen Mureithi
-
I de områden där det fortfarande finns tillräckligt med vatten och foder kan markrättighetskonflikter uppstå. Därför är det viktigt att involvera lokalbefolkningen i diskussioner om markanvändning, för att försöka hitta de bästa sätten att nå överenskommelser.
Foto: Ylva Nyberg
Människor och boskap
Människor som lever i torrområden får det mesta av sin mat och sin försörjning från boskapen. Mjölk är väldigt näringsrikt och ett viktigt livsmedel, särskilt för små barn. När tillgången på bete och vatten minskar flyttar männen tillsammans med boskapen, medan kvinnor och barn stannar hemma under mycket knappa omständigheter.
Vårt team använder sig av enkäter till hushållen samt kroppsmått för att få information om vad dessa kvinnor och barn äter, och om deras hälsotillstånd. På så vis får vi viktig information om vad som eventuellt saknas i deras kosthållning.
Kvinnor och barn är de som stannar kvar när männen flyttar boskapen i sökandet efter foder och vatten. Förhållandena är svåra och det är inte lätt att få tillräckligt med mat. Spannmålslagret blir snabbt tomt om torkan fortsätter. Foto: Ylva Nyberg
Lokalbefolkningen får också ta del av nya rön om hur de kan odla grönsaker nära hemmet trots att tillgången på vatten är begränsad. När de observerar och tar till sig de nya erfarenheterna får de tillgång till kunskaper som de kan föra vidare till sina grannar, samtidigt som grönsakerna bidrar till en mer allsidig kost och får maten att räcka längre.
Vi arbetar tillsammans med lokalbefolkningen för att få en bättre förståelse för, och kunna förbättra, hushållens förmåga till anpassning utifrån såväl dagens situation som framtida scenarier.
Vänster: Grönsakerna planterades i halvmåneformade hål som grävts specfikt för att fånga och hålla kvar vatten. Höger: Deltagarna i trädgårdsutbildningen kunde knappt tro sina ögon när grönsakerna växte så bra i marken som tidigare varit helt obevuxen. Foton: Benjamin Lokorwa
Fakta
Forskare från SLU är involverade i flera forskningsprojekt i Östafrikas torrområden. Några av de nyare projekten är Drylands Transform, Drylands Restore, och Paradox, som alla tillhör paraplynätverket Triple L.
Genom att stärka de lokala institutionerna och ta itu med komplexa utmaningar som klimatförändringarna, osäker livsmedelsförsörjning samt nedbrytning av mark och ekosystem kan vi skapa bättre och mer hälsosamma levnadsförhållanden i torrområdena.
Vi använder oss av demonstrationsområden och experimenterar med olika slags växtlighet, som gräs till foder. Vi har introducerat något vi kallar för ”Livestock café” (ungefär ”boskapscafé”) som är en lokal mötesplats där intressenter kan träffas för att dela erfarenheter och kunskaper. Vi utbildar människor och uppmuntrar dem att sprida kunskapen vidare i sina egna byar, vi pratar med och samarbetar med såväl enskilda individer som grupper på olika nivåer i samhället, vi delar med oss av våra resultat till lokala intressenter och söker tillsammans efter nya, annorlunda och mer hållbara lösningar för framtiden.
Drylands Transform bistår samhällena och de lokala ledarna för att utveckla hållbara försörjningsvägar, samtidigt som man arbetar mot en hållbar utveckling av torrområdena.
Josephine (här med sin yngsta dotter) är en av kvinnorna som har lärt sig att odla grönsaker i en liten köksträdgård nära huset under regnperioden. Hon visar nu sina grannar och vänner hur man kan få vattnet att räcka till snabbväxande grönsaker. Foton: Ylva Nyberg
Reportage:
Ylva Nyberg, Postdoktor, e-post
Institutionen för växtproduktionsekologi
& Institutionen för mark och miljö
Press-/forskarkontakt:
Ewa Wredle, Universitetslektor, e-post, 018-67 26 99
Institutionen för husdjurens utfodring och vård
Ingrid Öborn, Professor, e-post, 018-67 12 74
Institutionen för växtproduktionsekologi
Produktion:
SLU Kommunikationsavdelning, e-post
Innehållet är fritt att dela i sin ursprungsform om källa/url anges.
Upptäck fler reportage:
An Eye for Science. Hur världen ser ut beror på varifrån du tittar. Ibland ser du det stora genom ett mikroskop, ibland framträder mönster tydligare på håll. Det vackra kan möta ögat i botten av en petriskål, under en promenad i skogen eller som dataserier. På SLU samlas människor med olika perspektiv men med det gemensamma målet att skapa de bästa förutsättningarna för en hållbar, levande och bättre värld.
