Finns det hopp om havet? Världens länder har lovat att skydda en tredjedel av jordens havsområden. Nu ska löftena omsättas i praktiken, och för kloka beslut behövs bra underlag.
Gotska Sandön markerad med grön ring. Karta: Visible Earth NASA.
Här vid Gotska Sandön, 21 sjömil norr om Gotland och mitt i Östersjön, har provfiskenäten legat ute under natten. Det är en tidig junimorgon, solsken och nästan stiltje. Fredrik Franzén, miljöanalytiker vid SLU, vittjar näten och registrerar fångsten.
Vattnen här tillhör ett av Sveriges äldsta och största fiskefria områden, och de är kända för sina goda bestånd av piggvar och skrubbskädda. Men hur påverkas plattfisken egentligen av fiskeförbudet? Fungerar det som åtgärd när man vill stärka fiskbestånd? Kan ett fiskeförbud till och med ha positiva effekter på hela ekosystemet?
Vid Gotska Sandön trivs plattfisken och beståndens utveckling visar att fiskeförbudet fungerar. Samma effekt syns i de flesta av Sveriges fiskefria områden.
- Fisken ökar vanligtvis snabbt både i antal och storlek när områdena stängs för fiske. Efter fem år är bestånden i medeltal tre gånger större i de fiskefria områdena jämfört med liknande områden där fisket fått fortsätta, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU som tillsammans med ett stort antal kolleger utvärderat de långsiktiga effekterna av Sveriges fiskefria områden på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
Att förbjuda fiske har inte bara positiva effekter på fiskbestånden. Åtgärden kan också återställa livsmiljöer för de arter som lever i havet och ge bättre fungerande ekosystem.
Ulf Bergström, SLU: "Eftersom fisken bidrar till att hålla livsmiljöerna friska borde arbetet med fiskförvaltning och områdesskydd integreras bättre. Våra resultat visar att fiskeförbud i avgränsade områden utgör ett mycket användbart verktyg i en ekosystembaserad havsförvaltning” Foto: Ulf Bergström
Efter 10 års skydd producerar humrarna i det fiskefria området vid Vinga på Västkusten tre gånger så många ägg som de artfränder som lever utanför området. Hela fisk- och skaldjurssamhället i det skyddade området har förändrats över tid och näringsväven har fått en mer naturlig struktur.
Foto: Baldvin Thorvaldsson
I friska kustvatten regerar rovfiskar som abborre och gädda i Östersjön och torsk och hummer på Västkusten, i vajande undervattenskogar av blåstång och ålgräs. I ett ekosystem där rovfisken minskat har istället deras bytesdjur – arter som spigg och strandkrabba - tagit herraväldet. De har slukat stora mängder av små kräftdjur och snäckor, som i sin tur betar av de fintrådiga algerna och håller dessa i schack. När rovfisken försvinner förvärras övergödningsproblemen, trådalgerna tar över och vattenkvaliteten försämras. Med ett fiskeförbud kan rovfisken återhämta sig och ekosystemen återställs.
Resultaten från SLU:s utvärdering är mer relevanta och aktuella än någonsin, eftersom de visar hur fiskefria områden i delar av havet kan fungera som ett viktigt verktyg i mer ekosystembaserad förvaltning av havet. Det här är en av flera åtgärder som behövs om världens länder ska kunna uppfylla sina löften om skydd av naturen.
Det har kallats ett ”Paris-avtal” för den biologiska mångfalden; det globala ramavtal som FN enades om under konferensen COP 15 i december 2022. Målsättningen är tydlig - och hög. Senast år 2030 ska världens länder skydda 30 procent av alla områden, på land och till havs. 10 procent av dessa områden ska dessutom vara strikt skyddade.
Vi har några få år på oss, och mycket återstår att göra.
I ett strikt skyddat område bör fiske vara helt förbjudet eller åtminstone kraftigt begränsat. Då har vi långt kvar. Sverige har störst andel fiskefria områden i Europa, och där är ändå bara cirka en procent av våra kust- och havsområden helt fredade från fiske.
– De politiska avtalen är viktiga och helt nödvändiga för havens framtid. Utmaningen blir att etablera skyddsområden där de ger störst nytta för natur och människor och att detta baseras på sund vetenskap. Vår forskning visar att fiskeförbud kan bidra med att återuppbygga och säkra livskraftiga bestånd och livsmiljöer för framtida generationer, säger Charlotte Berkström, forskare vid SLU.
Charlotte Berkström, SLU: "Idag utgörs omkring en procent av svenska kust- och havsområden av fiskefria områden, där inget fiske är tillåtet. Vi är bäst i Europa, men har ändå en bra bit kvar om vi ska nå de mål om biologiska mångfald och skydd av natur som världens länder enats om." Foto: Mårten Erlandsson
No-take zones enhance fish populations and restore the marine environment https://www.slu.se/en/departments/aquatic-resources1/research/sustainable-fishery/no-take-zones/
Long-term effects of no-take zones in Swedish waters
https://publications.slu.se/?file=publ/show&id=120390
UN Biodiversity Conference (COP 15)
https://www.unep.org/un-biodiversity-conference-cop-15
Reportage:
Sofia Bureborn, e-post.
Institutionen för vilt, fisk och miljö.
Press- /forskarkontakt:
Charlotte Berkström, e-post, +46104784165.
Produktion:
SLU Kommunikationsavdelning, e-post.
Innehållet är fritt att dela i sin ursprungsform om källa/url anges.
An Eye for Science. Hur världen ser ut beror på varifrån du tittar. Ibland ser du det stora genom ett mikroskop, ibland framträder mönster tydligare på håll. Det vackra kan möta ögat i botten av en petriskål, under en promenad i skogen eller som dataserier. På SLU samlas människor med olika perspektiv men med det gemensamma målet att skapa de bästa förutsättningarna för en hållbar, levande och bättre värld.
