Möt en av våra partners – Intervju med Daniel Urey på Färgfabriken

Kan du presentera dig själv?

Mitt namn är Daniel Urey och jag arbetar som processledare på konsthallen Färgfabriken. Tillsammans med min kollega Karin Englund ansvarar vi för att design och implementering av programmet Lyssna. Det är ett konstprojekt som undersöker gränslandet mellan fakta och känslor, men som framförallt strävar efter att länka ihop dem. Detta görs genom att Lyssna väver samman ungdomars perspektiv och känslor om klimatet, konstnärers arbete kopplat till klimatet och forskare från olika discipliner som på ett eller annat sätt arbetar med både miljö- och klimat. Viktigt är att också understryka att Lyssna även genomförs i samarbete med våra systerorganisationer, Skellefteå konsthall och Virserums konsthall. En fråga så viktigt som klimat och hur vi upplever klimatförändringar måste aktiveras på flera platser för att den ska få legitimitet och genomslag. Det är trots allt en fråga om att generera kunskap tillsammans om hur vi uppfattar klimatkrisen och hur vi bekämpar den.

Begreppet miljökommunikation, hur tänker du kring det?

Vi på Färgfabriken kom i kontakt med detta begrepp för några år sedan, eftersom vi var sökande i vår roll som konsthall för att både upplysa och mobilisera om klimatkrisen. Det är helt enkelt en fråga som berör oss på så många sätt, både på en institutionell nivå men också som medborgare och människor. När vi väl kom i kontakt med begreppet miljökommunikation så möjliggjordes ett ny konceptuell ramverk för oss som konsthall att verka inom och i dialog med olika diskurser om klimat.

Hur började samarbetet med Mistra Environmental Communication?

Det gick ganska enkelt till, vi på Färgfabriken tog kontakt med SLU Uppsala i samband med att vi var medvetna om att de skulle leda ett stort projekt inom ramen för Mistra Environmental Communication. Genom SLU Uppsala förmedlades kontakten till Nico Carpentier vilket ledde till väldigt intressanta samtal om både begreppet och vilken roll konsten och konstinstitutioner kan ha, men också vad som händer om dessa institutioner ställer sig utanför denna fråga. Tur nog så hade Lyssna kommit igång, detta var januari 2020, så det finns mycket tydliga arbetsytor att utgå ifrån respektive partners.

Hur var det att samarbeta med forskare?

Att samarbeta med forskare är både intressant och viktigt för en konsthall. Men självklart är det ett samarbete som måste bygga på ömsesidighet, det vill säga där båda aktörer värnar om att gemensamt generera kunskap om vår värld. Sedan har Färgfabriken sedan lång tid tillbaka ständigt samarbetat med forskare från olika områden, ibland är det nästan svårt att tänka utställning och publika program utan forskarens deltagande när innehållet för detta genereras och designas. Men vi ser också att den kreativa arbetsprocessen också är något väldigt uppskattat hos forskarna. Återigen, det ömsesidiga!

Hur var samarbetet med WP5/Konst och media?

Samarbetet har varit otroligt bra, värdefullt för alla och med en tydlig riktning som också handlade om att värna om den öppna processen. Det är inte alltid lätt att arbeta med forskare utifrån en öppen kreativ arbetsprocess, men här tycker vi att det har fungerat otroligt bra. Så småningom så har denna arbetsprocess också genererat ett skarpt innehåll från forskarnas sida som i sin tur både berikat Lyssna och likaså forskaren själv. Vi tror och vill gärna ha mera utav denna sorts samarbete, både akademin och konstvärlden har mycket att vinna på att närma sig varandra.

Hur ser framtiden ut för samarbetet?

Mycket bra, mycket lärorikt och med stor sannolikhet ett mera integrerad samarbete. Det vill säga att vi förflyttar oss från komma in och ut varandras sfärer, till en mer integrerad version. Detta är något mycket spännande!