Invasiva arter är ett ökande problem, hotar biologisk mångfald och kan orsaka oåterkalleliga skador på naturen. De kan bidra till att arter dör ut och påverkar i förlängningen även människors välmående.
För att stärka kunskap och möjligheter att på bästa sätt hantera invasiva främmande växter och djur, arbetar institutionen för vatten och miljö på olika sätt inom detta område.
Genom miljöövervakningen hjälper vi till att övervaka förekomst och utbredning av invasiva arter i hela Sverige.
Det finns även personal som forskar på invasiva arters ekologi och effekterna av invasioner på akvatiska ekosystem. En stor hjälp i arbetet är de modelleringar av arters spridningspotential som vi tar fram.
Vår kompetens, kunskap och erfarenhet inkluderar:
Modellerade riskzoner för den invasiva vandrarmusslan. Kartan är även publicerad i rapporten Modelling the risks of invasive aquatic species spread in Swedish lakes.
Från den biologiska miljöövervakningen för svenska sötvatten finns observationer av främmande arter. De här observationerna noteras i vår databas, och kan då bland annat användas för att analysera konsekvenser av invasioner och spridningspotential.
Dykinventering av vandrarmussla i Mälaren. Detta är en metod som kan användas för att få kännedom om storleken på musselpopulationerna. Foto: Anna Wemming.
1/4
Vandrarmusslor (Dreissena polymorpha) fotograferade vid dykinventering. Foto: Anna Wemming.
2/4
Vattenpest (Elodea canadensis) och smal vattenpest (E. nuttallii) är två vattenpestarter som förekommer i svenska sjöar. Foto: Kristina Tattersdill.
3/4
Vattenpest (Elodea canadensis) påträffades i Sverige på 1870-talet. Växten kan bilda tjocka mattor på grunda bottnar i sjöar. Foto: Kristina Tattersdill.
4/4
Algblomningar av gubbslem (Gonyostomum semen) blir allt vanligare i sydsvenska skogssjöar. Arten dominerar totalt biomassan av växtplankton i de sjöar där den förekommer. Gubbslem är en inhemsk art, men tycks sprida sig norrut. Blomningar är störande för badgäster då algen orsakar klåda hos människor som har lättirriterad hud. Ekosystemen påverkas också, eftersom gubbslem inverkar på samband mellan växtplankton och primärkonsumenter (d.v.s. de som äter växtplankton).
Från institutionen har bland annat Stina Drakare, Richard Johnson, Willem Goedkoop och Tobias Vrede studerat gubbslem.
Johansson, Karin (2013). Drivers and food web effects of Gonyostomum semen blooms. Doktorsavhandling. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, nummer: 2013:52, Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences.
Johansson KSL, Vrede T., Lebret, K. & Johnson RK, (2013). Zooplankton feeding on the nuisance flagellate Gonyostomum semen. PLoS ONE, 8: e62557.
Johansson KSL, Trigal C., Vrede T. & Johnson RK, (2013). Community structure in boreal lakes with recurring blooms of the nuisance flagellate Gonyostomum semen. Aquatic Sciences, 75: 447-455.
Trigal C, Hallstan S, Johansson K & Johnson RK, (2013). Factors affecting occurrence and bloom formation of the nuisance flagellate Gonyostomum semen in boreal lakes. Harmful Algae, 27:60-67.
Cyanobakterien Raphidiopsis raciborskii har tropiskt ursprung men finns numer över nästan hela världen. Med hjälp av artfördelningsmodeller (på engelska kallade Species Distribution Model, SDM), har institutionen i ett doktorandprojekt bland annat visat att det finns särskilt gynnsamma livsmiljöer för bakterien i de sydöstra delarna av Sverige, men att det hittills inte skett något spridning av bakterien i Sverige.
Vetenskaplig publikation
Vandrarmussla (Dreissena polymorpha) är en invasiv art som introducerades i Sverige på 1920-talet och har sin huvudsakliga utbredning i östra Svealand.
På institutionen är det bland annat Willem Goedkoop, Richard Johnson och Tobias Vrede med vandramusslans ekologi och spridning, samt med övervakning av arten.
Goedkoop W, Choudhury MI & Grandin U (2021). Inverting nutrient fluxes across the land-water interface – Exploring the potential of zebra mussel (Dreissena polymorpha) farming. Journal of Environmental Management 2021: 281
Hallstan S, Grandin U & Goedkoop W. (2009). Current and modeled potential distribution of the zebra mussel (Dreissena polymorpha), in Sweden Biological Invasions, 12 (1), 285-296
Grandin U & Larson D (2007). Dykinventering av vandrarmussla i Mälaren och Hjälmaren Rapportering av uppdrag 216 0634 (del 2) från Naturvårdsverket. Uppsala: Institutionen för miljöanalys. (Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Miljöanalys, 2007:27).
Vattenväxten vattenpest (Elodea canadensis) har funnits i Sverige i mer än hundra år men sprider sig fortfarande. Ett doktorandprojekt vid institutionen har visat hur vattenpest påverkar ekosystemen i de sjöar där den finns.
Larson D. & Willén E., (2007). Biodiversity vs. invasibility in Swedish lakes invaded by Elodea. Ur: Biological Invaders in Inland Waters: Profiles, Distribution and Threats. Gherardi F (red.). Springer Science and Business Media. ISBN: 978-1-4020-6028-1. 733 s.
Tattersdill K., (2018). Exotic invaders in boreal lakes: Assessing impact on biodiversity and ecosystem functioning. Doktorsavhandling, Acta Universitatis agriculturae Sueciae 2017:113.
Sjögull är en vattenväxt som finns i Sveriges sötvatten. Den blev inplanterad i Sverige under slutet av 1800-talet och har sedan dess spridit sig. Hur spridningen har gått till är spårat med hjälp av DNA-baserade metoder. Den här forskningen kan även visa vart risker för vidare spridning finns och var man bäst kan sätta in bekämpningsåtgärder.
Forskningen visar t.ex. att sjögull från Bolmen i södra Småland och bestånd i Mälaren tillhör samma genetiska variant, medan bestånd av sjögull från mer närliggande Småländska sjöar var genetiskt avvikande. Med denna information går det att se spridningsmönster och då få ett bättre grepp om hur åtgärder för att kontrollera växtens spridning kan göras mer effektiva.
Forskningsprojektet "Koll på sjögull" samlar under 2024 in information om sjuka sjögullsplantor.
SLU-nyheten Detektivarbete för att följa sjögullens spridning
För att se en karta över sjögullens utbredning i Sverige, besök Artfakta.
Översvämningsmyggan (eg. vårsvämmygga) Aedes sticticus räknas som en inhemsk stickmyggeart, men dess stora populationsutveckling i bland annat Nedre Dalälven och Värmland under de senaste 20 åren liknar mönstret för invasiva arter. Under översvämningsperioder kläcks ett stort antal myggor på väldigt kort tid, vilket orsakar problem för lokalbefolkningen. I Nedre Dalälven och på senare år även i Värmland och Stockholmsregionen, har bekämpning med det biologiska bekämpningsmedlet VectoBac-G skett.
Institutionen har bidragit med:
McKie B, Goedkoop W, Levanoni O, Nissel J, Angeler D & Johnson RK (2011) Final Report Development of alternative approaches for monitoring the effects of the mosquito control agent Bti on ecosystems of the Dalälven catchment. Report to the Swedish EPA (English, with extended abstract in Swedish)
Naturvårdsverket (2015) Att utvärdera effekterna av bekämpning av översvämningsmyggor. Redovisning av ett regeringsuppdrag. NV-05266-13.
The European Network on Invasive Alien Species (NOBANIS)
Havs- och vattenmyndighetens information om invasiva arter
Ovan beskriver vi arbetet med invasiva arter vid institutionen för vatten och miljö. Det finns mycket kunskap om invasiva arter även vid andra delar av SLU. Några exempel: