Dikesrensning i skogsmark och dess effekt på mobilisering av gammalt markbundet kol

För att ställa om till ett fossilfritt samhälle är en av de nationella strategierna i Sverige att förbättra skogens produktivitet.  En högre produktivitet av skogen kommer, förutom att öka tillgången till biobaserat råmaterial, också att mildra klimatförändringen på ett kostnadseffektivt sätt genom att öka skogens upptag av koldioxid från atmosfären. En av strategierna för att upprätthålla eller förbättra skogen produktivitet är dikesrensning. 

Det svenska skogslandskapet har ackumulerat kol sedan den senaste istiden för ca 10.000 år sedan. Huvuddelen av detta kol är ”inaktivt" och inte en del av den nutida kolomsättningen. Genom att dikesrensa finns det en risk för att detta kol frigörs och på så sätt påskyndar växthuseffekten i atmosfären.

Genom studier inom Trollbergets experimentella avrinningsområde där både avverkning och dikesrensning genomfördes, fann projektet att avverkning ökade halter och transport av löst organiskt kol (DOC) medans dikesrensning tvärtom hade en minskande effekt på DOC i avrinnande vatten. Däremot sågs inga förändringar i kolets ålder efter varken avverkning eller dikesrensning. Resultaten från projektet visade också att avverkningen hade stor effekt på koncentrationen av koldioxid i avrinnande vatten, där ökat ljusinsläpp och vattentemperatur ledde både till högre och samtidigt mer varierande koldioxidhalt.

De kortsiktiga resultaten från studien är tydliga, men de långsiktiga följderna av både avverkning och dikesrensning behöver studeras ytterligare för att kunna bidra till väl underbyggda beslutsunderlag för myndigheter och skogsägare.

Medverkande från SLU

• Alberto Zannella
• Karin Eklöf
• Hjalmar Laudon
• Eliza Hasselquist
• Marcus Wallin