Påväxtalger som miljöindikator

Senast ändrad: 25 mars 2024
Mikroskopbild på en kiselalg. Foto.

Påväxtalger är bra indikatorer på vattenkvaliteten i rinnande vatten och används som bioindikatorer i många europeiska länder, liksom i bland annat. USA, Australien, Japan och Brasilien.

Med påväxtalger avses de alger som växer på olika substrat i sjöar och vattendrag. Bland påväxtalgerna är ofta kiselalger den dominerade gruppen och därigenom spelar de en viktig roll som primärproducenter särskilt i rinnande vatten. De utgör en viktig del av sötvattensekosystem, och har en direkt inverkan på övriga organismsamhällen.

Kiselalger rekommenderas som bioindikatorer för de flesta typer av europeiska vattendrag och inkluderas i de svenska bedömningsgrunderna för miljökvalitet. I Sverige används ännu så länge endast kiselalger för att bedöma miljökvaliteten i rinnande vatten, men resultat från Centraleuropa tyder på att kiselalgsindex fungerar bra även i sjöar.

Bedömningsgrunderna för miljökvalitet som baseras på kisel­algs­samman­sättningen i vattendrag använder sig av olika index, vilka i sin tur baseras på den relativa abundansen av de olika kisel­algs­arterna i ett prov, dvs på den procentuella förekomsten av de olika arterna. Detta är fullt tillräckligt för att bedöma vatten­kvaliteten.

Följande kiselalgsindex används i bedömningsgrunderna för miljökvalitet:

  • IPS (Indice de Polluo-sensibilité Spécifique [Cemagref 1982]), som är utvecklat för att visa näringstillståndet och graden av organisk förorening i ett vattendrag
  • Stödparametrarna TDI (Trophic Diatom Index) och %PT (andelen föroreningstoleranta kiselalgsskal), vilka är framtagen för att visa näringsämnen (TDI) respektive organisk förorening (%PT) (Kelly 1995, 1998)
  • Surhetsindexet ACID (Andrén & Jarlman 2008) som används för att bedöma vattendragets surhet

Ramdirektivet för vatten ställer dessutom krav på en analys av den totala mängden påväxtalger, en analys som oftast inte tillför ytterligare infor­ma­tion med tanke på den stora variationen av algbiomassan. Vill man möta vattendirektivets krav kan en översiktlig analys i fält av påväxtalgernas täck­ningsgrad göras (noteras i fältprotokoll). Förutom att analysera kisel­algs­samman­sättningen i påväxtsamhället, kan en kompletterande över­siktlig analys av samtliga ingående organism­grupper underlätta att särskilja vissa biologiska effekter, eftersom det även finns andra indikatorarter och indi­ka­tor­grupper än kisel­alger.

Fakta:

Varför är kiselalger lämpliga för att bedöma vattenkvaliteten?

  • De finns nästan överallt, samt deras taxonomi och autekologi är väl dokumenterad.
  • Vanligtvis förekommer många arter i förhållande till andra organism­samhällen.
  • Varje art har ett preferensspektrum, med ett toleransoptimum, vilket ger mycket information om miljön de lever i.
  • De reagerar jämförelsevis snabbt på förändringar i miljön pga kort generationstid.
  • Trots den snabba responsen är responsen mer tidsintegrerad än vattenkemiska ”ögonblicksundersökningar”.
  • Provtagningen är förhållandevis enkel (se mer via länken nedan).
  • Proverna tål en längre tids lagring.