Metoden syftar till att uppskatta halten reaktivt aluminium (ofta benämnt labilt), vilket omfattar de aluminiumformer som anses vara de giftigaste. Dessa former utgörs i de flesta naturvatten framför allt av relativt svaga komplex mellan Al3+ och olika ligander. Komplexen sönderdelas relativt lätt till fria Al3+-joner.
Analysen görs genom att dela upp obehandlat vatten i två fraktioner innan kvantifieringen:
- "Al_ICPKJB", som har fått passera en katjonbytare varvid den reaktiva delen av aluminiumet fastnat på katjonbytaren. Återstoden utgörs alltså av det icke-reaktiva aluminiumet. Det bör påpekas att denna fraktion, där "KJB" står för "katjonbytesbart" egentligen är raka motsatsen, den icke-katjonbytesbara.
- "Al_NI", som mäts på vatten som har letts förbi jonbytaren, och således skall utgöra totalhalten. En mindre skillnad kan förekomma gentemot den totalhalt som mäts på surgjort prov eftersom det inte sker någon utlakning av exempelvis större partiklar, samt att en viss fastläggning på kärlväggarna inte kan uteslutas.
Båda fraktionerna analyseras omedelbart efter fraktioneringen med ICP-OES. Andelen labilt aluminium erhålls ur differensen mellan Al_NI och Al_ICPKJB.
Läs mer om aluminium på Wikipedia.
Kända problem med parametern och/eller viktiga metodförändringar
Inga rapporterade problem.
Nuvarande mätmetod
Metoden utgick vid årsskiftet 2017-2018.
Tidigare mätmetod
2000 01 - 2017 12
Fraktioneringsmetod: Egen metod, Aluminiumfraktionering 2006-06-01.
Analysmetod: ICP (Induktivt kopplad plasma), SS-EN ISO 11885
Instrument: VarianVista AX