IM:s bakgrund och historik

Senast ändrad: 11 april 2024

Integrerad miljöövervakning (IM) i naturekosystem är inriktad på att skapa tidsserier som visar flera processer på en avgränsad plats. Detta har pågått på olika sätt sedan 1981.

År 1979 ratificerades FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) under FN-kommissionen för Europa (UN ECE). Efter konventionen initierades flera övervakningsprogram, kända som internationella samarbetsprogram (ICP), för att visa effekterna av utsläppsminskningar på olika ekosystem och byggnader som människan skapat. Dessa program fokuserar på sötvatten, skogar, naturliga ekosystem, odlade och vilda växter, samt byggnader.

IM:s historik

I Sverige inleddes övervakningen av naturekosystem integrerat redan 1981 som en del av Naturvårdsverkets nationella program för övervakning av miljökvalitet (PMK), vilket startade 1978 efter ett riksdagsbeslut året innan. Tanken på ett nationellt miljöövervakningsprogram hade diskuterats under flera år på initiativ från Naturvårdsverket.

Programmet för integrerad miljöövervakning (IM) växte med tiden och inkluderade ett femtontal områden från Skåne till norra Norrbotten med syftet att främst övervaka luftföroreningseffekter i naturområden som representerade olika delar av landet. Där ingick både barr-, löv- och blandskog, öppen myr, sjöar och vattendrag samt alpina och subalpina områden, alla skyddade från aktiv markanvändning. IM-programmet omfattade flera biologiska och kemiska delprogram som deposition, mark-, vattenkemi, fåglar, fiskar, växter och djurliv.  

Denna breda övervakning pågick till omkring 1994 då ett nytt nationellt miljöövervakningsprogram introducerades. Detta innebar för IM:s del färre områden (nu fyra stycken) och en mer specificerad övervakning av hydrologi, kemiska flöden och biologiska effekter. Vissa biologiska delprogram samt miljögiftsprogrammet övergick i andra program. 

Samtliga IM-områden

IM-programmet hade vid starten ett tjugotal områden. En översiktlig beskrivning över samtliga områden (pdf) som vid någon tidpunkt har ingått i övervakningsprogrammet har sammanställts för att underlätta om övervakning av skall återupptas vid något av de nu vilande områdena.

Den internationella miljöövervakningen följer den svenska modellen

År 1989 startade den internationella pilotfasen av "Integrated Monitoring (IM)" enligt den svenska modellen. Sverige blev en ledande nation och fick ordförandeskapet i det internationella IM-programmet. Finland ända fram till 2022 ansvarigt för den internationella databasen och publicering av rapporter, inklusive IM-manualen med metodbeskrivningar och rapporteringsrutiner. Under 2022 tog Sverige, och institutionen för vatten och miljö, över ansvaret från Finland för det internationella IM-programmet.

Ekonomi och deltagande institutioner

Finansieringen av IM-programmet sker genom Naturvårdsverket sedan dess start. Förutom institutionen för vatten och miljö vid SLU deltar även Sveriges geologiska undersökning (SGU) samt IVL Svenska miljöinstitutet i övervakningen. Varje institution har ansvar för sina specifika data, medan institutionen för vatten och miljö har huvudansvar för samordning och rapportering till den internationella databasen.

Fakta:

År 1979 ratificerades FN:s konvention om begränsning av långväga, gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (UN ECE). Som en följd av konventionen igångsattes en rad program, ”International Cooperative Programmes (ICP)” för att i Europa påvisa effekten av luftföroreningar på olika naturtyper, byggnader och monument och för att visa vilken effekt utsläppsbegränsning har på dessa. Programmen omfattar sötvatten, skog, naturekosystem (IM), odlade och vilda växter samt byggnader. Ett särskilt program har till uppgift att kartera kritisk belastning av föroreningar.

Den information som programmen skapar skall utgöra en bas för politiska beslut om eventuell ytterligare utsläppskontroll. De första överenskommelserna stadfästes i slutet av 80-talet i de s.k. svavel- och kväveprotokollen. Sedermera har också andra substanser och påverkningar kommit i fokus, t.ex. flyktiga organiska substanser, marknära ozon, tungmetaller, organiska bekämpningsmedel, växthusgaser och partiklar i luften samt hot mot den biologiska mångfalden och uttunning av stratosfärsozonet.